Läser Amelia Adamo-intervju i Södertidningen. Nyseparerad säger hon att särbolivet nog är att föredra i denna period av livet. "Ska jag curla någon så ska det vara barnbarnen", menar hon.
Själv har jag ju periodvis en mambo - min dotter som flyttar in efter sina färder runt om i världen. En idealisk person att bo ihop med. Annars är denna lägenhet den första egna bostaden jag har i livet. Jag har alltid levt i olika sambo/giftförhållanden så det var konstigt och ovant att bo själv. Hela första året efter skilsmässan sov jag ytterst i i sängen som jag brukade. En dag insåg jag att jag faktiskt kunde sova mitt i sängen och att det var ganska bekvämt. Så det kanske är som Amelia säger, det är bekvämt att vara särbo. Jag behåller mittplatsen i sängen.
Chanserna att jag ska drabbas av en förälskelse så himlastormande att jag vill ge upp mitt särboliv är nog små. Men vem vet, jag stänger inga dörrar.
Giftförhållande? Det låter ganska inflammerat, som en nära döden-upplevelse.
SvaraRaderaKan verkligen vara en himmelhelveteupplevelse, eller bergoochdalbanedito!
SvaraRadera