Jag lägger mitt höstpussel

Sakta lägger jag höstens pusselbitar, än är det bara en förvirrad hög, jag plockar lite förstrött och försöker se ett mönster. En Evabild av mitt höstliv.
Jag brukade älska hösten, ny termin, nya föresatser, nya block att skriva i. Jag vill ha tillbaka den känslan. En känsla av hopp. Något nytt.
Just nu känns det inte riktigt så. Jag känner oro, jag vet för vad. Jag känner längtan, men jag vet inte efter vad. Eller vem.
Ska pusselbitarna visa mig det, snart.