Den traditionella familjen i
Sopranos är tänkvärd. Det är hemskt när föräldrarna skiljer sig, man sover i skilda rum innan man gift sig om man är barn till Tony Soprano, men själv har han rättigheter att härja runt vilt med lättklädda damer. För hans hustru finns bara valet att laga mat åt honom och drömma. Det är så traditionellt och könsrollsuppdelningen är total. Dubbelmoralen likaså, man gråter över en mördad häst men släcker lätt en medmänniskas liv. Manliga maffiosos matlagande madonnor. Ändå är det så kul att se. Eller vaddå ändå? - just denna paradox är så bra skildrad. Nu går vi in på femte säsongen, Ellen och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar