Jag har berättat tidigare om Marias vådliga segling från England till Biscaya. Jag följer med i eggskärs loggbok och är så innerligt glad att jag slipper vara ombord. Däremot ser jag att Maria är hur lycklig som helst. Strapatser, inga prylar - så vill hon ha det. Se bilden. Med mig är det tvärtom. Hon verkar hur glad som helst och jag hoppas att Eggskärs besättning förlåter mig att jag lånar bilden. Det har blåst riktigt ordentligt, det har åkt en liten jolle för att komma ut till båten i mörker och vågor, men de har också sett delfiner, allt enligt nätloggboken. Maria har det bra, jag är glad för hennes skull
Hon kan inte vara riktigt klok. Men du har rätt - hon ser lycklig ut!
SvaraRaderaEller hur ! Hon är så lycklig när hon slipper alla prylar omkring sig och kan koppla bort en massa annat ansvar också anar jag. Bara hon och elementen att tampas med...
SvaraRaderaJa det var underbart!!!
SvaraRaderaOch nu är jag hemma igen och saknar redan havet, det oändliga som bredde ut sig åt alla håll och bara himlen däröver och de stora lugna långa Biscayavågerna på 4-5 meters höjd som rullade så fint runt oss, mjukt, långsamt och båten åkte liksom upp på dem och trillade sedan över och åkte kana nerför, rytmiskt igen och igen. Tala om vila för själen, meditation och att känna sig ett med naturen och livet. Och dessutom när vinden ständigt blåser mot ansiktet och dessutom en massa sol och ljus. Man kan inte ha det bättre (vi var ju lyckligt förskonade från kuling och storm dock, kulingen fick vi bara närmare land och i vikar)!
Kul att du haft en så bra sommar, Maria! Då är du laddad för en aktiv höst.
SvaraRadera