I det härliga ö-livet kastas jag mellan romantiska vampyrer och mer konkreta trädfällare. Äntligen kom igår mina snälla grannar Sven och Kent lastade med sågar. Nu skulle björken ner. Sven lade ett perfekt snitt i trädet. Det skulle nämligen kunna falla rakt över vår fantastiska rhododendronbuske om vi hade otur. Eller knäcka två äppelträd i fallet. Sven hade tänkt dra linor runt björken från grannens träd för att få rätt fall. Men grannen sa nej för han var rädd att det skulle skada hans syren. Proffshuggaren Sven la därför perfekt placerade snitt i björkens stam och den föll precis där han ville exakt mellan äppelträden utan att skada en gren. Snyggt! Det är en märklig och konstig känsla då ett så stort träd faller. Ett mäktigt brakande, sen är det över. Nu behöver jag inte vara rädd för att gå över tomten längre. Och vad ljust det blev.Nu ska jag måla huset klart och se till så att den rivna verandan byggs upp igen.
Och nu har du björkved till kaminen också!
SvaraRaderaDet är konstigt det där med träd. De är så självklara där de står, men sen när de är borta vänjer man sig blixtsnabbt, och det är lika självklart med tomrummet efter dom!
SvaraRaderaJa i höst ska vi elda, Annika.
SvaraRaderaLustigt Maria, jag tänkte just det, jag har aldrig känt att björken stått i vägen men tomrummet är faktiskt vackert och man får andra vyer!