Jag fick ett intensivt energiryck - kanske efter att ha sett Chanelfilmen. För mig var det en fråga om att komma in i garderoben. Det fanns en skosulas ståplats, resten var fyllt av lådor, skor, kläder som fallit från galgarna. Jag rev ut allting. Alla mina linneklänningar åkte ner i stora blå IKEA-kassen, en massa klädesplagg jag inte haft på åratal men som ändå varit för fina för att slängas sorterades bort. Nu var jag obarmhärtig. Jag sparade alla mina Birgit Bohlin-plagg men i en särskild nyköpt plastförpackning. Mina uppsydda kläder från Vietnam och Indien också och allt från Filippa K fick vara kvar.
När jag sorterat fanns det bra gåplats i garderoben. Tröjorna var färgsorterade och kläderna inhängda enligt systemet varifrån de kommer. Sommarkläder, träningskläder mm låg i märkta lådor på hyllorna. Jag var dagens hjälte och fick tre lakritskolor med havsalt från Chokladfabriken i belöning av mig själv sedan jag dessutom burit iväg hela kassen till Stadsmissionen bums Jag vet att om jag inte tar den direkt börjar jag plocka upp allting igen och lägga tillbaka.
Men en hemsk tanke malde i mitt huvud. Varför slängde jag den röda linnekavajen från Pirjo, speciellt uppsydd för mig, med plats för stora åttiotalsaxelvaddar. Jag var så fin i den. Den korta röda kjolen till är försvunnen, men jackan... jag grämde mig. Tills jag såg en kasse i hallen, den hade inte kommit med. och där fanns den röda kavajen. Nu hänger den ovanpå en åttiotalsklänning med rosor, också från Pirjo /med plats för axelvaddar/ i garderoben. Jag inser att min midja inte är vad den var. Men snart!
När jag var mitt i din text tänkte jag trycka på kommentarknappen och skriva: Vilken Stadsmisson lämnade du den till? För att sedan kasta mig på cykeln till butiken och muta sorteraren för att få tag på den. Men sedan såg jag att du hade hittat den, hemma. En gång, när jag köpt boken Sortera i röran med Feng Shui, sorterade jag så häftigt att jag till och med slängde postanvisningen med skatteåterbäringen i soporna so precis kommit. Det var inget annat att göra än att trava till Skattehuset för att få en ny utskriven;-)
SvaraRaderaAlla mina 80-tals kläder försvann i en tidigare rensning. Nu är ju axelvaddar på väg tillbaka så snart är du hur trendig som helst Eva!
SvaraRaderaJag hade gärna rotat runt lite i den där kassen som du bar iväg till Stadsmissionen. Det fanns säkert en och annan skatt att hitta där i...
SvaraRaderaNär vi sålde huset fyllde vi en container med saker jag trott var nödvändiga att spara så det lärde mig en del, samtidigt finns det saker som är viktiga i en egen historia... en liten röd kavaj kanske... vad gulligt Jane att du ville cykla iväg! Jag har aldrig varit en axelvaddskvinna, Annika, tror väl inte jag blir det nu heller, hade faktiskt tagit vaddarna ur den röda. Men jag kanske skulle behöva lite power! Jenny, ja tanken är ju att det ska vara lite fina saker till Stadsmissionen också! :)
SvaraRadera