Nu har livet i stan börjat. Igår var det ett långt yogapass på Skrapan. Kroppen protesterade, men själen mådde bra. Sedan gick vi till Nem Nem Quan, min favoritvietnames på Åsögatan och åt Banh Xeo och diverse andra goda vietnamesiska rätter. En liten tröst att det finns vietnamesisk mat i alla fall när jag egentligen vill vara med Ellen i Vietnam.
Idag har jag köpt praktiska lådor för diverse papper, nyttiga anteckningsblock, tidskriftssamlare, allt sådant som man tror ska ge ens liv ordning och innehåll. Jag har med andra ord ägnat dagen åt att undvika att skriva medan jag sagt till mig själv att allt detta gör jag för att verkligen komma igång med skrivandet.
Jag har för övrigt nu börjat prenumerera på e-brev från Procrastinating Writers - jag rodnar när jag läser breven därifrån och hittar alla mina ursäkter för att skjuta upp saker jag borde göra.
Vet du vad Eva, jag minns att du gillade att gå till "Ordning o reda" för att handla anteckningsblock, tidsskriftsamlare och sånt redan på den tiden då jag jobbade på Fönstret. Även jag brukade få en fin mapp eller två av dig. Sen rensade du och Maria kontoret så att det knappt fanns ett papper kvar. Kan det vara ett återkommande mönster hos dig kanske? Typ varje höst? ;)
SvaraRaderaKram Jenny
Jenny! Du har så rätt, varje höst=ny termin kommer jag igång. Det skulle ju vara nya papper kring böckerna, nya pärmar och det sitter i. Det är skönt att rensa i röra och starta på nytt igen, ständigt lika förhoppningsfull. Jag blir nostalgisk - tänk så länge sen det är vi började arbeta ihop! Kram!
SvaraRaderaHär rensas också i röran. Härligt med ett rent skrivbord innan man börjar arbeta.
SvaraRaderaVad gulligt på nåt vis att prenumerera på e-brev från dem!
SvaraRaderaBorde man ha med i en novell!
Jaa, länge sedan är det. Vilken rolig tid det var och vad mycket tänkvärt jag lärde mig av er. Och hittills är du den bästa chef jag någonsin haft. Det är sant!
SvaraRaderaKram!
Förstår att du behöver rent bord Eva med det hebreiska projektet!
SvaraRaderaJohanna! Det är så skönt att känna att man inte är ensam med alla sina knäppigheter!
Jenny, tack för fina ord, den gamla tiden på Fönstret var väldigt rolig och tänk att idag är du journalist och Publishingprisnominerad! Jag har alltid trott på dig.