Mumin tröst mot mörkret

För några år sedan konstaterade en läkare att jag led av en slags årstidsbetingad mörkerdepression, den yttrade sig i att jag blev trött när det blev mörkt och att jag dessutom blev godisssugen. Diagnosen berättigade mig till rätten att i två veckor sitta i ljuslampans sken i ett vitt rum, iförd en vit kåpa i två timmar varje morgon. Jag kan säga att det berättigade läkaren att ta ut en massa pengar efter de lättvindiga diagnoserna han ställde.
Det satt andra människor där också och tack och lov var det förbjudet att prata för annars hade det blivit sjukdomssnack, tendenserna fanns, men då kunde man vänligt hänvisa till tystnadsregeln. Man skulle inte läsa heller för man skulle inte titta ner utan ta in ljuset. I stället lyssnade jag på en radda Muminböcker i mina hörlurar - åh vad jag älskar Mumin och vad härligt det var att höra en långsam uppläsning eftersom jag alltid läser för fort. Mumin är alltid en tröst mot mörker.
Var ljusterapin bra då? Ja jag tycker det, det var som att bada i ljus och jag kände mig pigg. Jag vet att vännen Maria nu snart tar fram sin ljuslampa. Kanske borde skaffa en?
Snart öppnar nog också Iglo Ljuskafé vid Hornstull.