Det är inte illa att få en bok hemtransporterad från Frankrike. Tack Annika! Idag kom Igelkottens elegans av Muriel Berbery och jag ser så fram emot att läsa den.Nästa vecka är det ju Bok& Bibliotek i Göteborg. Den monter som står högst på min lista är Sekwa som enligt sin progamförklaring prioriterar "yngre kvinnliga franska författare". Kvinnliga tycker jag är bra - men skrivandet är ålderslöst och det är inte så att äldre franska författare av kvinnligt kön - vad man nu menar med äldre detta hemska ord - är väl representerade när det gäller översättningar. Eller? Det tycker jag är en plump i protokollet i annars förnämligt tänkt förlag.
Nu är jag nyfiken också på deras Den röda soffan. av Michèle Lesbre. Kul att starta ett förlag när man saknar litteratur från Frankrike. Sånt gillar jag! Men tänk om när det gäller ålderskriteriet. Kvinnlig räcker.
Bara omslaget på "Den röda soffan" ger mig lust att läsa den!
SvaraRaderaJa visst är det ett underbart omslag - kanske därför jag börjat drömma om en blå mjuk sammetssoffa?
SvaraRaderaTack för det fina omdömet. Michèle Lesbre är född 1947 så "yngre" är flexiblare än det låter. ;) Kriteriet är snarare "nu levande", eftersom vi hoppas kunna bjuda hit författarna. Kanske borde det omformuleras till "samtida". Inte klassiker och etablerade författare utan med hopp om att finna nya, "unga", för svenskar okända franskspråkiga kvinnor.
SvaraRaderaVälkommen till montern!
Hej Niclas! Vad glad jag blir för ditt svar. Jag kanske är extrakänslig för det är med äldre/yngre eftersom jag inte precis kunde klassificeras som yngre författare när jag själv debuterade. "Nu levande" är väl en bra beskrivning - och jag älskar er vitalitet på Sekwa, författarmöten, bloggande, facebook, vackra omslag otroligt spännande nya författarskap! Ni är toppen helt enkelt.Lycka till på mässan, ska bli kul att se er monter.
SvaraRaderaHej Niclas! Ja omformulera gärna. Att vara "äldre" författare är dessutom en kvalitetsstämpel. Liksom i flamencon bidrar livserfarenheten till ett ännu bättre, djupare avtryck i det konstnärliga uttrycket, det är min bestämda uppfattning!
SvaraRaderaSnabb förlagsöverläggning och omformulering från här, via Facebook och Twitter. Nu sitter den omformulerade utgivningsprofilen på webbplats och Facebooksida.
SvaraRadera"Sekwa förlag är ett litet förlag som ger ut franskspråkig litteratur på svenska. Samtida, kvinnliga författare har företräde."
Jag anser nog snarare att den efterfrågade erfarenheten kommer av att leva, inte av att åldras. Eller? Man blir inte heller nytänkande och/eller kontroversiell bara av att vara ung. ;)
Jag såg det Niclas, jättebra omformulering. Ålder är bara en siffra för mig. Vissa dagar är jag 13 andra 73. Jag känner gamla 20-åringar och unga 60-åringar. Man blir känslig eftersom vårt samhälle tenderar att uppvärdera det som anses ungt och definiera äldre som ointressant, alltför ofta.
SvaraRaderaTack för snabb och bra reaktion!!
Niclas - jag anser att du har fel: det måste ju finnas någon fördel med att åldras, eller hur :-) Äldre har "anklagats" för att vara visare än de unga, och jag hoppas att livsvisdomen delvis kommer sig av alla åren man levat. Och att kunskapen om hur människor är funtade djupnat lite grann.
SvaraRaderaMan kan inte skynda på livsvisdom. Inte heller som författare.
Så fram för en mer aktiv upskattning av åldrandet! Det är helt enkelt inte alltid lika bra att vara ung! De unga får ge sig till tåls :-)
Och jag tror ändå inte att man automatiskt, med stigande ålder får ett bättre och djupare konstnärligt uttryck. Om man lever, upplever, låter sig förändras, då tror jag att åldern tar ut sin rätt. Positivt. Men avskärmad, stängd, ointresserad, då tror jag inte att man utvecklar något alls. Eller jo, det gör man, men kanske inte förmågan att uttrycka något djupare och bättre. Jag håller alltså med, men det är inget som kommer om du stänger in dig i en låda i sextio år. Man kan låta hela sitt åldrande handla om att utvärdera varje cell som nöts av, varje grått nytt hår och varje kroppslig förändring som kanske kan vara en obotlig sjukdom. Hela världen är ett obotligt förfall och det finns inga andra människor.
SvaraRaderaJag gillar Platons idé om att man inte ska få bestämma något med vikt för samhället förrän man är färdig med grundutbildningen som människa, runt fyrtio sådär (jo, jag är född 1969). Å andra sidan tror jag visst att man kan uttrycka något djupt och insiktsfullt om livet även som ung, men att det är väldigt, väldigt ovanligt
Jag anser inte att du har fel. Inte jag heller. ;)