"Vietnam, så intressant, där har marknadsekonomin verkligen ryckt upp landet" - sa en man till mig. Det går inte att utveckla här allt vad jag tänker om det. Men att det inte är marknadskonomin det vet jag. Det är något annat som finns i Vietnam, en otrolig vilja att aldrig ge upp ens inför de mest omöjliga omständigheter. När världens mäktigaste land med alla sina soldater och bomber försökte krossa Vietnam - ett av världens fattigaste länder - så gick det inte.
Har man varit i tunnlarna i Cu Chi i södra Vietnam förstår man. något av det. När det knappt gick att vistas ovan jord och föra motståndskampen så grävde vietnameserna sinnrika gigantiska tunnelsystem med skolor, sjukhus, kök i vindlande tunnlar under marken. De började redan under den franska kolonialismens tid, innan fransmännen besegrades vid Dien Bien Phu. Första gången jag var där på besök 1989 fanns bara några få utgrävda tunnlar och en fd FNL-soldat som sålde Coke från en låda, absurt nog. Hålen ner till tunnlarna så små att vi västerlänningar inte kom ner. Mörka tunnlar. Där levde tusentals mäniskor direkt under den amerikanska basen i krigets slutskede.
Idag är Cu Chi ett stort utgrävt område där man på olika stationer får se hur livet i tunnlarna var, det går ändå knappast att föreställa sig. Jag har sett amerikanska grånade fd soldater gråta vid tunnlarna i Cu Chi, de var här för att delta i ett krig de inte förstod.
För mig är Cu Chi-tunnlarna ett exempel på den makalösa vilja till överlevnad och till samarbete som finns i detta land. Man ger sig aldrig. Att applicera en enkel modell som marknadsekonomi som förklaring är inte intressant. Det ligger så mycket djupare, denna vilja till inte bara överlevnad utan även framsteg och förändring av levnadsvillkoren.
Min vietnamesiska kompis Tri sa alltid att: Ni kan aldrig förstå hur vi tänker.
SvaraRaderaHan överlevde kriget och bosatte sig med en kambodjansk familj i Paris. För att inte förstöra jämvikten i arrangemanget gjorde han allt och lite till. Vietnam hade ju invaderat Kambodja. Vad du är lycklig som får uppleva allt detta fina och spännande.
Jag tror verkligen att det är mycket vi inte kan förstå, våra referenser är så olika. Det säger de svenskar jag träffar som bor här. Det här med att tappa ansiktet till exempel. Och att det är så skymfande att bete sig så att någon tappar ansiktet, man är säkert ofta så oavsiktligt klumpig!
SvaraRaderaSå intressant Eva, detta med tunnlarna kände jag inte till.
SvaraRadera