Jag är så nästan sjukligt fixerad vid att jag måste GÖRA någonting hela tiden. Därför är det som balsam att vara här i Vietnam. Som när jag kom in till sömmerskan idag. Mormodern låg i vilstolen, den ena dottern på en matta på golvet, den andra tillbakalutad i en stol, hon viftade sig lugnt med en solfjäder. Det är ju inte det att de inte arbetar, det gör de ofta och länge. Men de tar också tillvara på stunderna. Det var så skönt idag att se människor sakta flanera förbi oss. Hoi An är en stillsam småstad, ingen rusar, man flyter fram, man ägnar faktiskt mycket tid åt att VARA också.
Eller varför säger jag man? Det är ju jag som ägnar tid åt att inte hektiskt göra saker hela tiden utan att också vara, bara stilla i min kropp, bara lugnt i mina tankar. Det unnar jag alla.
Låter härligt att ha tillåtelse att vara i stunden. Livet blir så mycket bättre då.
SvaraRaderaDet märkliga är att ens inre polis är så snål med att ge en den tillåtelsen!
SvaraRaderaKlokt sätt att leva tycker jag.
SvaraRaderaLåter härligt Eva! Jag känner ett lugn bara av att läsa ditt inlägg.
SvaraRaderaHärligt att läsa dina betraktelser från Hoi An! Vi var där för några år sen och tyckte så mycket om den staden! Vi lärde känna två systrar, två skräddare (Lena och Anh, jag kommer väl ihåg dem!). De tog med oss på karaoke, nattklubb, teater och bjöd hem oss! Det var en upplevelse att få följa med på det sättet!
SvaraRaderaMen det var ingen som hade hjälm då...
Den snåla polisen får du omedelbart sparka ut: han får packa sig hem, adjöss bara;-)
SvaraRaderaJag blir också lugn av att läsa ditt inlägg. Håller med ovanstående - kasta ut polisen och tankarna som stretar emot, låt de passera, tänk på Anna Kåvers gröna knapp om du förstår vad jag menar...
SvaraRaderaVad härligt det låter! Lugn, stillsamt och inga måsten. Fortsätt njut!
SvaraRaderaVisst Jane och Anne, bort med alla pliktpoliser man har inom sig. Jag tänker på kloka Anna Kåver, har hennes bok med mig.
SvaraRaderaFreedomtravel, jag var också här för två år sedan. Mycket händer. Men det är samma härliga - om än växande stad.
Pia - jag blir mer och mer avspänd och inser att det är ett klokt sätt att leva.
Men, Jenny och Eva, jag antar att man måste uppleva sin vanliga vardagsgalenskap ockaå för att uppskatta lugnet efter alla stormar!