Jag läser bara Courrier du Vietnam för tillfället så jag är inte så uppdaterad men ser i Victors blogg en notis om Jan Guillou som KGB-agent. Jag lånar Victors bild. Faktum är att denna bild och notis fick mig att minnas hur underligt intresserad ryska ambassaden var att träffa mig och dåvarande sambon sådär nån gång 1970. Någon slags attaché ringde hela tiden och var sååå trevlig, vi var på både lunch och middag på ambassaden - men spioner blev vi inte och inga rapporter lämnade vi! Jag vet att jag undrade om den ryska uppvaktningen hade något att göra med sambons kontakter i försvarsfrågor, som var ganska intensiva på den tiden? Själv har jag alltid varit ohyggligt ointresserad av försvarspolitik så jag rörde inte mapparna med hemligstämplat som låg i bokhyllan.Mest minns jag att träffarna på ambassaden var helt märkligt långtråkiga. Jag är nog inget spionämne!
Eva, det måste vara samma man som fått mitt telefonnummer, när du och din sambo var på fest hos mig på Katarina Bangata och ringde från en telefonkiosk för att få
SvaraRaderaporten öppnad. Han mottogs med stor glädje, då han han hade vodka-flaskor med sig. Jag kommer ihåg att det blev en inrtressant diskussion om storpolitik, Tjeckoslovakien, Vietnam och andra ämnen. De här ryssarna måste haft det väldigt jobb och springa runt överallt med vodka-leveranser...?
Hallå anonym! Det verkar ha varit en rolig fest! Berätta mer för glömska mig?
SvaraRaderaJag som läste ryska, med förrevolutionär lärare, minns att Sovjet bjöd in alla som läste ryska på gymnasiet. Vi fick betala en struntsumma för att åka till Moskva och Leningrad under ett påsklov. Men det hade varit mer spännande om någon bjudit ut oss i Stockholm på hemliga samtal.
SvaraRaderaDet var nog inte så spännande Eva, jag kom inte ens ihåg det förrän jag såg Victors inlägg, då poppade de gamla minnena upp, det är ju bra att de är insatta i minnesbanken och åtkomliga!
SvaraRaderaFesten på Katarina Bangata 1969... ja vi diskussionslystna samlades med vår ryske gäst i köket, som vanligt är vid fester när det går mot de sena nattimmarna och morgonsolen saktar klättrade upp över taken... Våra åsikter var förvisso inga hemligheter, men vi för ett Sovjet som förlorat greppet över den radikala ungdomen i Väst, Men för deras diplomater och andra kunskapare, var det viktigt att lära sig hur vi resonerade, hur vi argumenterade..Vi var ett slags sparringspartners utan vi riktigt förstod det, för den sovjetiska utlandspropagandan. Förhoppningsvis kunde vi på vår sida lära oss något om den förstelnande kommunismen...
SvaraRadera