Skriver ni helskottamail?
Visst är det obehagligt att bli utsatt för andras aggressionsutbrott, när någon öser sin inneboende ilska över en för någon bagatell. Man förstår att personen är olycklig, har ont i magen, just blivit lämnad av sin fru eller något, men det är ändå inte kul. Jag tabbade mig, jag fick en trevlig inbjudan till en kulturkväll, en inbjudan som gick ut till ett antal personer. Jag vill svara direkt till den som skickat inbjudan att jag var ledsen att jag inte kunde komma eftersom jag var i Vietnam. Av misstag tryckte jag "svara alla" och kunde ha bitit mig i fingret, men det är sånt som händer.
Men vad händer: Jo jag får ett rasande mail från en Anders som fanns på listan som undrar "varför i helskotta jag skickar information till honom, han har minsann nog med mail och är fullständigt ointresserad av vad jag gör."
Hoppsan! Jag blir så förvånad. Om jag får mail av misstag, där jag fattar att någon klant som jag tryckte på fel knapp, så kastar jag bara mailet, inte sjutton sätter jag mig och skriver ett upprört helskottamail tillbaka! Gör ni?
Stackars Anders, han sitter som på nålar och hinner inte med sitt liv. Vilken lycka att du och jag hinner ha överseende med misstag. Vilket härligt liv vi får.
SvaraRaderaJag håller med dig fullständigt, jag skulle aldrig ge mig på någon för ett misstag, det skulle kunna vara jag som nästa gång råkar trycka fel. Det är ju bara att låta passera, som du skriver, han öser skiten i sitt liv på första tänkbara person. Jag tycker den där gubben kan dra något mörkt och stickigt över sig direkt!!
SvaraRaderaVi kan skicka en stilla medlidsam tanke till den stackars mannen, han har det väl inte för lätt :)
SvaraRaderaSkulle aldrig ens tänka tanken att skicka ett argt mail. ArgAnders verkar ha problem!
SvaraRaderaHerregud nej, jag skickar aldrig sådana mejl. Men det är som du säger - detta handlar om någonting annat.
SvaraRaderaJag fick en gång ett otroligt oförskämt mejl av en mycket arg kvinnlig deltagare som avslutade med "din j-la hagga". Sedan kom ett mejl till med en ursäkt - det visades sig att kvinnan var oskyldig, det var hennes man som skickat mejlet från hennes konto... Egentligen ville han bara skriva av sig (tänkt att man kan bli så arg på lilla mig!) och råkade trycka på "send" av misstag! Som sagt, det finns folk som har problem!
Hoppsan Annika, DÅ skulle jag bli arg om någon skrev arga mail från MITT konto! Jag tänker förresten också alltid som du när någon blir arg på mig: Kan nån bli så arg på lilla mig...
SvaraRaderaStackars Anders. Tänk att han hade tid att skriva ett ilsket svar, han som har så mycket att göra. Strindberg hade rätt. Det är synd om människorna.
SvaraRaderaInte för jag är troende. Men just ikväll sa jag till flera personer, också mig närstående, som ondgjorde sig över någon som gjort en tabbe, och de var så sura ... Men snälla nån, sa jag, "den som är utan skuld kastar första stenen". Vad gör man inte själv som retar andra ibland utan att man vet om det. Det där med skuggsidor brukar jag försöka tänka. Varför blir jag så irriterad på det, vad finns det i mig som har den sidan, eller varför triggas just jag igång av det?
SvaraRaderaInte alltid lätt, men väldigt intressant, för man kan få syn på egna saker som man faktiskt kan göra något åt (det kan man ju sällan åt andras skuggsidor)
Fast såhär kan det gå om man uttrycker sig för diplomatiskt.
SvaraRaderaJag fick ett förbryllande mail, kortfattat, visst: "Såhär blev det" men bifogat var några högupplösta bilder som tog en timme att tanka hem med mitt mobila bredband på landet. Det var väldigt vackra bilder, men jag skickade ändå en hovsam begäran att slippa sådana tunga filer.
- Jamen du ville ju ha dem, blev svaret.
- Egentligen inte, svarade jag, även om de är väldigt vackra.
- Jamen för i*€"&@ här ber ni mig sköta alltihop och det här är tacken!
Nu började jag bli riktigt nyfiken och svarade: Tacken för vad, menar du?
- För alla timmar jag lagt ner på denna fastighetsbildning och lantmäteriet och bygglov och alla miljoner kontakter med kommunen och, och ...du anar inte hur mycket id jag lgt ner på att få till det här arvsskiftet.
- Oj, svarade jag, jag undrar om du inte förväxlat mig med någon
Ja man lär mycket av att se irriterande sidor och fundera på varför man blir så irriterad, det har du rätt i Guldkorn.
SvaraRaderaKarin (kul!) Det var en söt historia! Kanske Anders blandade ihop mig med någon annan som irriterat honom förut? Den stackars Anders, jag tycker lite synd om honom!
Stackars människa! Har man inget annat att göra än att irritera sig på sådana bagateller??
SvaraRaderaUndra vad han skulle säga om han visste att hans agerande dessutom blivit ett samtalsämne på en blogg?
Pinsamt... eller?!
Ja han skulle nog bli galet arg... tror jag... jag känner honom inte, men jag är ju snäll och avslöjar inte hans namn:)
SvaraRaderaNär man mår dåligt är det ju så typiskt att man hänger upp sig på bagateller, man måste liksom kanalisera den där oron i kroppen på något sätt!
Världen är tyvärr full av ömma tår och ibland är det svårt att sätta ner fötterna på absolut rätt fläck i livet. Anders hade nog en dålig dag och du råkade bli papperskorgen dit han kastade sitt skräp. Det är synd om sådana människor.
SvaraRaderaMan far kampa for att inte smittas av andras elaka temperament utan bevara gladjen det var ju mycket bra att blogga och fa alla era kloka kommentarer! Oj vad det 'r svart att skriva utan vara vanliga bokstaver!!!! Kram! En som ar glad!
SvaraRadera