Jag har varit journalist i hela mitt liv. För några år sedan bestämde jag mig för att lägga av, gick ur Journalistförbundet. Då sa jag att det var som att ta av en kostym som skaver - jag hade spelat en roll så länge. Men var den rollen ändå jag? Lättnaden kom inte som jag trodde. Jag skulle klippa itu mitt presskort och skicka in det. Många gånger stod jag med saxen, men jag kunde inte. För några veckor sedan ringde jag förbundet och bad att få gå med igen, jag fick det. Nu har jag hämtat ut mitt nya presskort. Jag älskar att vara med där saker händer. Som idag, jag tog på mig min andliga journalistkostym och gick till Börssalen, något skulle hända, stämningen var laddad och uppvarvad, jag var där och jag älskade det.
Jag får accptera att det är så det är. Jag är ibland journalisten Eva , som vill betrakta, kommentera, vara mitt i.
Ibland gör det så ont i mig när jag helt och fullt är författare, jag måste vara mitt inne i mina känslor och min smärta och jag blir så ledsen. Jag behöver båda. Jag kan inte var så hudlös hela tiden. Då tar jag på mig min kostym, betraktar världen som journalist.
Jag tyckte kostymen skavde när jag lade av. Nu tycker jag inte det. Det är bara när den blir som en andra hud som den skaver, när jag inte får ta av den. Nu är jag naken ibland, har kostymen ibland, kanske skapar det en balans i det som är min värld?
Välkommen tillbaka till dubbelheten! Jag gillar också växelbruket journalist/författare. Min plan har alltid varit att bli författare, journalist blev jag av nödvändighet. Nu är båda plan och nödvändighet.
SvaraRaderaJag är ju inte i branschen så: presskort - om man har ett sådant kan man då gå in var som helst där det händer något av mediavärde?
SvaraRaderaHej Eva! Nej det kan man inte. Ofta måste man vara ackrediterad i förväg ändå. Och på Nobeljippot idag måste man inte alls ha presskort. Jag använder det nästan bara som leg, men eftersom jag inte har körkort så är det presskortet som är mitt leg, som jag är van vid att se! Det talar helt enkelt om att man är medlem i Journalistförbundet, men det är på intet vis en inträdesbiljett.Ska inte vara det heller. Så inga matcher, konserter el dyl!
SvaraRaderaVictor, jag tror det är bra att man kan balansera lite mellan olika uppgifter i tillvaron!
Det är viktigt att någon som du, Eva, fortsätter att ta på dig din journalistdräkt. För mig innebär det att ställa en fråga till. Efter 21 år som reporter utbildade jag mig till konstnär. Det är det bästa jag gjort. Nu har jag två språk. Du har säkert fler!
SvaraRaderaVarför nöja sig med en enda identitet när man kan ha flera? Vi är ju sällan bara det ena och inte det andra. Så grattis till ditt nygamla presskort!
SvaraRaderaJa det är skönt att acceptera mångsidigheten och inte bara nöja sig med en av sina sidor, håller med er. Insikten gör mig lite gladare än vad jag varit ett tag.
SvaraRadera