Mer om mig och skrivandet

torsdag 1 oktober 2009

Varför drömmer jag alltid om det jag inte har!

Klockan fem satte jag mig upp i sängen: Visum! tänkte jag. Så det blir en tur till Vietnams ambassad. Den första koppen kaffe innan alla dagens plikter drar igång är ljuvlig, skriver Johanna idag på facebook. Absolut, även om frukostkoppen var lite väl tidigt idag. Men frukost gillar jag! Under alla år när mina barn var små åt vi alltid frukost ihop. Underbara röriga morgnar med tre barn som skulle iväg till skola och dagis. Hur stressigt det än var så satt vi alltid ner vid bordet och åt frukost tillsammans, två stökiga föräldrar och tre livliga barn i vårt lilla röriga kök i fina gamla Enskede.
Ljuvliga morgnar - i alla fall såhär i efterhand. Då längtade jag efter en stilla morgon med tid att läsa morgontidningen. Nu har jag alltför stillsamma morgnar med alltför mycket tid för tidningen. Är man aldrig nöjd!

8 kommentarer:

  1. Eva, du behöva inget visum till Vietnam!
    Na kien Tru

    SvaraRadera
  2. Hej! Jo jag ska ju vara där från den 16 oktober till 12 november, då måste jag väl ha visum?

    SvaraRadera
  3. Aha, jag trodde du var turist, du vet 15 dagar får man vara fritt i mitt gamla land
    Na kien Tru

    SvaraRadera
  4. Hallå igen! Jo jag är ju turist men en som stannar ett tag, tack för tips! Varifrån i Vietnam kommer du? Jag ska mest vara i Hoi An och några dagar i Hanoi.

    SvaraRadera
  5. Jag var uppväxt i Danang så jag kan mycket om Hoi An också det är nara. Har varit i Falun nu i nästan tio år. Tittar nu varje dag på internet om Viet nam. Vill önskar dig en god resa.
    Na kien Tru

    SvaraRadera
  6. Det är en sorts flykt från den känsla man har i stunden. Inte konstigt du saknar det du hade men samtidigt en möjlighet till acceptans av nuet. Svårt, jag vet.

    SvaraRadera
  7. När jag var nyskild från mina äldsta barns pappa så broderade min mamma en vacker tavla till mig som jag har på köksdörren.
    Den lyder: Man ska inte sörja det man saknar, utan glädjas åt det man har!

    Låter lite klyschigt, men ibland hjälper den mig faktiskt!

    Det handlar nog inte om att vara nöjd eller inte, förstår saknaden av något som idag känns som den självklaraste sak i världen. Så som man borde ha tänkt då.

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Jag håller med Pia, och vet du vad, precis en sån bonad har jag på väggen på landet, jag hittade den på en loppis i våras och det är nyttigt att tänka så. Klyscha eller ej - ofta ligger det gammal vardagsklokhet i de gamla bonaderna!

    SvaraRadera