Jag ska sluta skriva för att prestera och i stället låta fingertopparna dansa fram helt oväntade budskap

Jag läste Mahis blogg nu på morgonen och den gjorde mig glad och gav mig inspiration.
"We seem to think that we can bargain with God....we say; "If I pray every day for 3 months and get what I want then I will serve you as a true devote." "If I practice this much or that much I should have reached a certain level."
Even desire for liberation is bondage.
"Detach" says Patanjali, even from liberation, from reaching a certain goal. Work on with joy to be alive, to serve, for the joy of being together with yourself and others. This is yoga."

Jag läste det, orden sjönk sakta in i mig och jag insåg med förfärande tydlighet att jag tappat något i mitt skrivande det senaste halvåret. Jag har tappat glädjen och lusten. Jag har varit så programmerad på att slutföra projekt, det var så många manus på gång, jag har gått vilse. Därför blev jag så deppad i somras. I Vietnam kom lusten tillbaka i det kravlösa skrivandet. Och det är precis så som Mahi talar om yoga som jag känner för skrivandet: Jag ska inte skriva för att uppnå mål, för att förverkliga dimmiga drömmar. Jag ska skriva i glädje över det jag vill uttrycka och leta efter just det. Sluta prestera. Låta fingertopparna dansa fram helt oväntade budskap.