Jag sitter helt sanslöst dammig efter att ha tillbringat fem timmar i källaren. Men glad! Jag hittade äntligen mina försvunna julsaker, mängder med kläder sedan barnen var små. Skor, leksaker. Jag hittade lådor med Amandaböcker som vi nu ska sälja på Adlibris eftersom de inte finns att få tag i. Så hör av er dit om ni vill köpa Kattjakt eller Änglavakt!
En del av lådorna har jag inte rört sedan jag flyttade hit för sju år sedan. Jag packade ihop mitt hem i Enskede då. Det var Ellen och jag som var kvar i huset, de andra hade flyttat och vi satt kvar där med allt som blivit över. Massor slängde vi i en container innan vi flyttade. Men mycket åkte med av bara farten och försvann snabbt ner i källaren där det stått sedan dess.
Jag har undvikit att titta på lådhögarna. Men ikväll tog jag itu med varenda kasse och låda. Det återstår en massa sorteringsarbete men det är ändå så skönt att inte blunda utan tackla högarna, lådorna, möblerna....
Och det bästa av allt. jag gör det fullständigt osentimentalt. Jag blir glad när jag hittar barnkläderna. Men jag sänder inte en tanke av sorg till livet som tog en annan vändning där i Enskede än jag räknat med. Och det är ett framsteg att glädja sig åt. Jag är dammig, men lycklig.
Jag är imponerad. För något av det svåraste som finns för mig är att röja, gå igenom och göra mig av med allt bråte som samlas efter ett liv i hus med ett uthus att samla skräpet i.
SvaraRaderaHamnar ofta med ett brev, eller en pytteliten vinteroverall, fastnar och så kommer jag inte längre.
Det är en konst att slänga.
Inom detta område har jag inte fått några gener- min mormor samlade på allt, min 84-årige far samlar på det mesta och min 82-åriga mor kan inte ens slänga det som är så trasigt att det inte går att rädda.
För att citera Charlie Brown -Lycka är att kunna slänga för att få plats med livet.
Eva! Det citatet ska jag skriva ut och sätta upp på min vägg.För jag samlar också. Du anar inte. Alla barnens babykläder, faster Elsas bröllopsklänning från 30talet. Min studentkäpp. Otroligt många okastbara böcker. Min docksäng som farfar gjorde, allt detta av oskattbart värde och därför kvar... ja alla mina LP-skivor också. Ändå blev det litet tommare...:)
SvaraRaderaSuveränt! Jag har haft röjperioder men känner väl igen svårigheten att kasta, spciellt barnens saker och minnen. Läste Rensa rent i röran med Feng Shui för några år sedan, då röjde jag så häftigt att jag t.om slängde skatteåterbäringen och fick trava iväg till Skattehuset efter en ny, som de som tur var gav mig. Men hur jag än röjer så har jag snart nya högar. Förstår inte de som har bara få saker, hur är det möjligt, hur går det till? Min mamma sparar på allt, min mormor sparade på ännu mer.Jag tror det har med tiden att göra, man kunde inte slit och släng förr, det sitter i, rädslan att bli utan, att det kommer dåliga tider, den som spar han har. När jag slänger så skickar jag det mesta till sekond hand, känns bättre, att slänga fungerande saker i soporna känns inte bra.
SvaraRaderaHej Jane, nej i soporna går bara helt obrukbara ting, annars blir det återanvändning i olika former. Rensa i röran talar mycket om vad det tynger med skräpiga vindar och källare, jag håller med och känner mig befriad idag!
SvaraRaderaOj var du varit duktig!När jag nu inte bor i hus längre och därmed inte har lika mycket utrymme som förr, slänger jag mer. Men jag köper mindre också.
SvaraRadera