Det är kanske otippat att jag ska bli så varm om hjärtat av att se Bonde söker fru

Det är kanske otippat att jag ska titta på Bonde söker fru och bli så glad av det. Jag tycker det är så befriande med dessa ostajlade människor i alldeles vanliga kläder som vågar vara så ärliga med sin längtan efter kärlek. Jag blir alldeles rörd när bonden Tilde strålar av lycka, Det är så fint. Här är inga nerbantade plastikopererade människor - jämför Paradise hotel (om ni orkar se det). Men det är inte bara i sådana program människorna är så onaturligt fixade i håret, så tjusiga stajlade, mejkade, vältaliga - det är oftast sådana människor visas upp i teve i alla program och där sitter jag blek och omålad med håret uppsnurrat iklädd sköna hemmakäder, avståndet blir långt.
I dag såg jag en stor tjock bonde i blåställ stråla av lycka över att kärleken äntligen kommit in i hans liv och hon, kärleken var en knubbig överlycklig kvinna som också strålade. Jag blir alldeles varm och lycklig av att se det. Bönderna är långa, korta, tjocka, smala, inte särskilt vackra, som folk är mest och de vågar räcka ut sin hand och säga här är jag, jag längtar efter kärlek i mitt liv. Man måste ha en sten till hjärta för att inte smälta då.