När jag träffade min första man kunde jag inte alls laga mat, men jag låtsades som om jag kunde och han genomskådade mig aldrig. I min nästa relation - den långa med tre barn - lagade jag så otroligt mycket mat. När jag ser gamla bilder eller videofilmer från den tiden står jag alltid vid spisen. Exmannen använde det till och med i ett gräl: "Du och dina pajer!" sa han så nedlåtande att jag inte gjorde en paj på fem år.
Men jag blev less på matlagning. Nu kan jag gilla att laga mat till en fest tillsammans med mina barn, eller det är kul när Annica och jag experimenterar fram något nytt till bärböckerna. Annars har jag nästan slutat laga mat. Att laga till sig själv är ju det tråkigaste som finns.
När jag kollar runt bland mina kompisar inser jag: Jag är inte ensam. Det är många som tycker att de lagat så otroligt mycket mat i sitt liv att nu kan det vara nog. Jag undrar vem som lagar efter alla fina kokböcker och använder dessa utomordentligt tjusiga kök? Inte jag. Annat än i undantagsfall.
Ett viktigt krav på ny älskling i mitt liv var att han skulle laga mat riktigt bra, det kan han.
Idag kommer en god vän på middag, då är det lite kul att laga. Men att laga vardagsmat ensam: Bläää!
Nej det är trist att laga till sig själv. Nu behöver jag inte göra det så ofta men de gånger jag är ensam köper jag oftast något färdigt. Vad äter du när du är ensam?
SvaraRaderaJag äter så slarvigt, överkonsumerar ägg till exempel och svänger ihop en omelett. Gör gröt eller äter fil och musli, det är inte så bra. Men det är tråkigt både att äta och laga mat ensam. Det är nog som döttrarna säger: Du borde bo i kollektivhus mamma!
SvaraRaderaNär Ellen är hemma lagar vi mat ihop, det är kul, likadant när vi är på landet och alla hjälps åt att laga.
Nej, du är inte ensam! Sicken tur att du har en vän som inte är som du. :)
SvaraRaderaEller hur Annika, träffar bara inte vännen så ofta. Men det är ingen risk att jag går under av näringsbrist ser jag när jag tittar på nya bilder av mig!
SvaraRaderaKan bara instämma i allt du säger om matlagning. Precis så är det för mig också! Skulle vara trevligt att ha några goda vänner eller grannar att äta tillsammans med på vardagarna i all enkelhet. Om jag inte har någon här står jag vid diskbänken och slurpar i mig en kall youghurt efter jobbet. Inte så kul precis.
SvaraRaderaKram Ulla C
Det är trist att laga mat när man ska äta den ensam, jag vet. Men, det är också trist när kosthålllningen aldrig varieras! Här hemma äts det pannkaka minst 1 gång/vecka, det är pannbiff, korv på längden och tvären och ibland en bit kassler.
SvaraRaderaMina försöka att variera maten och införa lite "nymodigheter" tas inte emot med glädje, därför kan jag ibland drömma mig tillbaka till den tid jag var ensamstående. Tänk att få laga den mat jag vill ha och inte behöva ta hänsyn till man och barn...
Ulla! Vi får sluta med vårt diskbänksslurpande, i stället borde man se sig själv som en viktig person att laga en god middag till... Det är svårt! Kram
SvaraRaderaVisst är det svårt att hitta lagomnivån - nu känner jag att det viktiga är att jag har någon att laga till, och denna någon får inte bara vara jag. Men visst blir man trött på standardmaten...
Mm, jag förstår precis vad du menar... Har alltid imponerats av dom som gör ordentlig mat till sig själva. När jag var singel var det mycket gröt, ibland festade jag till det med micropopcorn till middag ;-) när barnen flyttar blir det nog de vanorna som återupptas när det ska ätas ensammat...
SvaraRaderaaaaaah jag som alskar dina pajer!!!!!!!!!!!!!!!!!! mer recept tack!!!!! pa degen ocksa ar du snall!!! ellen
SvaraRaderaLägger in recept på pajer på Bärbloggen!!!
SvaraRadera