Jag gillar att sitta vid min dator på kvällen, det är alldeles tyst, ibland tror jag inte jag har några grannar, de är fullständigt ljudlösa. Bara tvåans buss brummar till på gatan. Jag sitter i mitt arbetsrum. Idag fick jag faktiskt erbjudande om att hyra ett arbetsrum på Skeppsholmen. Men nu har jag boat in mig här hemma och trivs i mitt rum. Efter elva tycker jag att jag får läsa och skriva och blogga eller göra vad jag vill. Jag känner mig fri. Jag drack svart kaffe klockan nio så jag är pigg och surfar runt på olika bloggar och läser massor med intressanta tankar - en del bokbloggare är så imponerande energiska och pålästa som Bokmania, En annan sida, Lyrans Noblesser - jag beundrar så deras entusiasm och får massor av lästips.
Mina andra kära bloggvänner - utan att nämna någon men jag älskar er alla för era kloka funderingar, era skojsamma texter, ibland era djupt allvarliga existentiella funderingar. Vilket privilegium att kunna sitta här i sitt rum och dela så många tankar med andra som sitter någonstans, jag vet ibland inte ens var, men vi samtalar verkligen med varandra. En röst börjar, en annan lägger till, fyller i, fördjupar... Undra på att jag inte vill sova.
Tack! Vad fint skrivet!!!
SvaraRaderaJa, Eva, jag kunde inte ha förmedlat det bättre själv. Precis så känner jag också.
SvaraRaderaDet är underbart att ta del av all klokskap, underfundigheter, allvarsamheter och annat smått och gott - och man måste tvinga sig själv att logga ur och stänga igen locket på datorn för man vet att det inte blir så roligt på morgonen.
Du berikar mig, så tack för att Du är min bloggvän!
Jag känner doften av svart kaffe som hänger kvar i rummet där du sitter vid datorn. Jag blir så glad av att läsa dina härliga inlägg. Värmen och vänligheten sprider sig längs med ledningarna upp till älvens strand. Tack, Eva.
SvaraRaderaSå sant! Jag blev helt fast första gången jag använde nätet och hittade en chatt, som på den stenålderstiden var en av endast tror jag tre chattar i världen! Det bästa är att man kan välja vad man vill prata om, för det är en sak som inte så lätt när man träffar folk ute.
SvaraRaderaJag är förvisso mer en morgonmänniska -men det här med bruset av bloggröster kan jag känna igen. Ofta följer diskussionerna och funderingarna med mig när jag går och lägger, det nästan susar i öronen -som man vistats i ett rum fyllt av spännande diskussioner! Så, visst blir kontakterna levande och verkliga -mediet till trots. Här tycker jag särskilt om att titta in, som hos en gammal vän på en fika! Tack för kaffet!
SvaraRaderaJa att titta in hos dig är som att besöka en vän. Härligt med alla fina bloggvänner som är så kloka.
SvaraRaderaPetra, tack själv för alla tips!
SvaraRaderaSå kul Eva och Sofie, ni liksom bloggfikar med mig!
Matilda som bor så långt borta kan jag bloggprata med.
Och som Pia säger: det finns ofta ett sådant djup i diskussionerna, underfundigt men också allvarligt.Det är sant att jag fundera vidare på bloggtankarna, som efter bra möten och samtal.
Jag känner mig helt hemma hos dig på Frösön också, Eva!
Ja, det kräver verkligen självdisciplin för att inte jag ska fastna helt och hållet! Det är ju så roligt, både att skriva och att läsa!
SvaraRaderaJa Annika, det är verkligen berikande på ett helt annat sätt än vad jag kunde ana när jag började blogga!
SvaraRaderaJag har ett trick; det är rätt dålig batterikapacitet på min laptop. Jag drar igång den fulladdad, och den kör jag till batteriet är slut. Sen är det slutbloggat och slutläst!
SvaraRaderaHåller fullständigt med er - det går inte att sluta, man bara trasslar in sig mer och mer.
Jag kan inte annat än att hålla med föregående talare, i plural. Det som berikar det hela än mer är alla härliga kommentarer som för samtalet, diskussionen, frågeställningen vidare!
SvaraRaderaTack Eva för en härlig blogg och för att du vill dela ditt bloggliv med mig.
Maria! det låter effektivt, undrar hur du ska göra i Malaysia?
SvaraRaderaIvana - det är fantastiskt att följa din blogg, så engagerad och fylld av lästips - Kram tillbaka!
Beatrice - visst är det underbart att möta nya sidor av vänner. som vi gör du och jag på bloggen. Nu blir det extrakul att möta dig på ön. Alla mina bloggvänner har precis som du så många intressanta funderingar som det är ett privilegium att få dela.
Jag håller med, det är verkligen fantastiskt att få ta del av alla dessa samtal och tankar och lära känna människor jag inte skulle träffat annars. När någon inte skriver på ett tag saknar jag den och börjar undra vad som hänt. Märkligt hur man kan skapa band.
SvaraRaderaEva - datorn får inte följa med till Malaysia. Vilken befrielse! Jag kommer att läsa bloggar om jag känner för det via min fina lilla iPhone, och också skicka en och annan bild till min egen blogg därifrån. Liksom kolla in Facebook. Men bara om jag känner för det. Bara då.
SvaraRadera