När Emil föddes hade jag gått över tiden länge. Han föddes med akutsnitt. På den tiden fick pappan inte vara med, Men direkt efter förlossningen fick Kent Emil i sina armar medan jag sov vidare. Nu fick M-L förlösas med akutsnitt. Men Emil fick vara med. Sedan, när M-L skulle skötas om efter operationen lade barnmorskan lille bebisen i hans armar och han bar omkring honom. Lika lycklig som Kent var när Emil föddes. Allting upprepar sig och det är underbart att uppleva ibland. Lika mycket som Emil var vårt första kärleksbarn är denne lille ett kärleksbarn. Älskad och efterlängtad.
En gång var det vi som var unga och fick ett barn i våra armar. Nu är vi så lyckliga över vår sons son. Vet ni, när jag såg den här bilden grät jag av rörelse.
På vår bröllopstårta hade den ungerske bagaren missuppfattat stavningen: "lange leve ben unga parat", skrev han. Länge leve det unga paret. Nu ser jag bilden, inte är vi ett par, inte är vi unga. Men en gång älskade vi varandra och vi fick världens tre finaste barn tillsammans. Nu föds vårt första barnbarn.
Så vackert och rörande Du skriver.
SvaraRaderaVi är för alltid sammanlänkade med de män som är fäder till våra barn, och jag är mina exmän evigt tacksam för de barn vi har gemensamt. De barnen är våra själars stolthet och precis på samma sätt blir de barnbarn vi delar också det.. och så evinnerligt älskade.
All kärlek till Dig Eva!
Fint skrivet Eva och härligt att ni alla kan umgås.
SvaraRaderaFin bild, och fin text. Jag har iaf haft ett stor leende på läpparna medan jag läst. Grattis till barnbarnet! =)
SvaraRaderaDet är så rakt och så ärligt direkt från det som är verkligheten. Så fint och personligt men inte för privat. Du skriver som bra. Tack!
SvaraRaderaCirkeln är sluten, på något sätt...
SvaraRaderaPia - våra själars stolthet... så fint!
SvaraRaderaAmy, tack för dina fina ord!
Annika, vad är gammalt groll när det finns kärlek och ett nytt barn. Livet går vidare och jag vill aldrig vara bitter.
Anne, alla mina varma tankar till dig!
Beatrice. Ja så känns det. Och en cirkel måste slutas i kärlek. Det gör den.
hej mkt fin blogg,trevlig helg
SvaraRaderaOtroligt rörande!
SvaraRaderaKram till alla berörda, Lotta
Hej Anette! Hoppas du också har en fin helg!
SvaraRaderaLotta. Tack - ska krama dem!
Oj vad rörande Eva. Finaste nonna och nonno
SvaraRaderaML - att vara nonna är en livsuppgift, en underbar sådan! Kram.
SvaraRadera