Idag basunerar Aftonbladet ut att jag är en swoftie - det betyder singelkvinnor över femtio - det ska vara en lycklig och privligierad grupp som lever loppan. Blir man trött???? Förut var jag en mappie. Allt kopplas till ålder.
Jag är faktiskt urtrött på att bli inplacerad i olika grupper och sedan definierad efter det. Jag tror att en av anledningarna till att jag trivs så bra med blogg och facebook är att det inte är så vansinnigt ÅLDERSFIXERAT som allting annat i vårt samhälle. Jag vill umgås med folk jag trivs med, inte med bara dem som är i min ålder, jag vill dejta män jag gillar, totalt oberoende av ålder. Jag vill inte stängas in i ett 50+ ghetto, hu så hemskt med alla i samma ålder. Det är berikande med olika erfarenheter i livet. Hela mitt inre går uppror mot tanken på att jag skulle ha massor gemensamt med folk för att de råkar vara födda samma decennium.
Kan jag inte slippa bli inmotad i olika fållor på grund av ålder? Det blir aldrig trovärdigt med sådana beteckningar. Ena dagen ska man vara en närmast vårdbehövande åldring i kraft av ålder, en tant, nästa dag är man i just samma åldersgrupp en vansinnigt spännande panter på jakt efter unga män.
Kan jag inte få vara den jag är, bara Eva, en fritt svävande planet som inte sitter fast i ett enda solsystem? Inte bli inplacerad i fack på grund av något så ointressant som ålder.
För min egen del har det mesta med ålder gått rätt så spårlöst förbi (än så länge i alla fall). Det enda som varit jobbigt för mig är inplaceringen i könsfacket Kvinna. Det var en brutal upptäckt att komma i puberteten och placerad i ett könsfack, som skulle vara si och göra så. Klart man kan kämpa emot, överskrida gränser osv, vilket jag väl emellanåt gjort. Men att man alltid ändå måste kämpa då ... för att få vara jag. Det mesta och de flesta är ju fortfarande rätt könssegregerade i tänkande och görande.
SvaraRaderaUtifrån detta kan jag så klart tänka hur hemskt det är med åldersfacktänkandet (precis som klass, hudfärg osv).
För egen del har jag alltid trivts med personer, i alla möjliga åldrar, med vänner som är mycket äldre och mycket yngre utan att jag någonsin tänker på det.
Eller som när jag var tio och nästan bodde på ålderdomshemmet hemma i byn, och umgicks med Lilly, Eni, Alfred ... Och syster Viola som jobbade där och som säkert var 60, likaså Edvin som körde taxi, Ivar som var bilhandlare, Arne på Kullen, farbror Gustav som egentligen var morbror till mig ...
Irmah som är fem år är nu en av mina kloka och väldigt roliga grannar, likaså nittonåringarna som jag äter middag med snart, sedan kanske jag går över till Margots bord (hon som är årsbarn med min mamma) och fikar efteråt för att prata lite.
Du har rätt. Varför får vi inte vara de vi är, utan en del av något annat. Jag kommer ihåg när jag åkte iväg på nå'n utbildning eller något jobb när ingen visste annat än mitt namn. Då kändes det härligt att bara vara Eva. Inte något annat konstruerat utifrån andra.
SvaraRaderaGuldkorn det är så fint när du berättar om vänskapen med alla de gamla. Självklart har könet också begränsat mig och det är inte förrän på senare år jag blivit så sjukt irriterad på åldersegregationen... Det kanske kommer med åldern, Guldkorn.
SvaraRaderaJag har också haft den upplevelsen, Eva, att ingen vet vem jag är. Det är härligt för det mesta. Det kan också vara jobbigt i perioder när man tappat sin identitet som jag gjorde för några år sedan och ställde mig själv inför frågan: Vem är jag egentligen.
Idag besökte jag Älvsjömässan och hade sällskap av två kvinnor, den ena 29 år gammal och den andra 53 år gammal, och vi hade så himla roligt tillsammans just för att vi klickade, oavsett ålder. Att bara umgås med jämnåriga blir ju tråkigt i längden.
SvaraRaderaAnnika: Ja verkligen och jag vill bestämma själv, inte bli inmotad i en fålla, det har jag aldrig gillat. Mångfald berikar. Var det kul på mässan?
SvaraRaderaTack för ett klokt inlägg och en bra blogg. Hit återvänder jag gärna.
SvaraRaderaJag bryr mig inte om åldern. Har vänner i alla åldrar. Varför inrätta sig i ett fack. Nej det klarar jag inte.
SvaraRaderaMässan var kul men eftersom den vänder sig till branschfolk kan man inte handla där. Och tur är väl det!
SvaraRaderaHej Imse! Välkommen till bloggen, jag blir glad om du tittar in och ännu gladare för kommentarer.
SvaraRaderaEva, så är det. Vi kan vara glada för våra vänner i alla åldrar.