Ibland är jag rädd att exemplets makt varit så stark att jag överfört min avsky för vintern på mina barn. Jag funderar: Fick de nånsin gå ut på vintern? Fick de uppleva vinterlycka i snö? Jo här är ett bildbevis, två glada flickor på spark. Elin kör, det är hon som fyller år idag. Ellen sitter på sparken.
Vilken härlig bild!
SvaraRaderaOch vad jag saknar sparken här i storstan när jag ser den. Den var min favorit när jag var liten, jag och min kompis sparkade låååångt på gnistrande vintervägar kunde vi fara en mil eller två. En gång brakade nåt stort ut framför oss i en nerförsbacke.
"Hjälp en björn!" skrek kompisen och undvek att krocka med en hårsmån.
Men det var ingen björn, men väl en stor älg som nog också var tur att vi inte körde in i.
Våra tre barn är inga vinterälskare, inte alls. Ändå så var vi ofta i fjällen när de var barn. Vi var mycket ute och åkte skidor med dem. Nu har ingen av dem åkt skidor på flera år. De är stadsmänniskor men uppvuxna på landet.
SvaraRaderaja det ar klart vi fick!
SvaraRaderaah lilla snohatar mamma vad jag saknar dig.
ellen
Guldkorn, sparken är en underbar uppfinning, den saknar jag!
SvaraRaderaEva - jag tror mina barn har samma storstadsgen som dina!
Ellen ellskling, vad fina ni är på bilden! Jag har kvar känslan av att pussa era iskalla röda kinder!
Ack sparken... Jag måste fråga mina barn om de överhuvudtaget vet vad en spark är!
SvaraRaderaAnnika, Hälsingland låter som ett sparkställe? Jag tror min bild är från Indal i Medelpad.
SvaraRaderaAbsolut Eva, jag har åkt mycket spark. Men idag grusas vägarna ju...
SvaraRaderaTänk att susa Bondegatan ner på spark!
SvaraRaderaja det fick vi nuffe! vi hyrde ju till och med stuga i sälen! men vi fick också sitta inne och läsa om vi ville. perfekt!
SvaraRaderaJust det Elin... dina ovintriga föräldrar köpte till och med en andelslägenhet i Sälen som vi hade några år minns jag nu! Fin bild eller hur!!!
SvaraRadera