Visst är det lätt att fastna i samma umgängesmönster? Man har sina goda trogna vänner men kanske stannar man i sin vänkrets, kanske hittar man inte nya vänner. Kanske blir man räddare för att utmana sig själv i kontakt med nya människor, man är trygg i sina välkända cirklar?
I fredags hade Lotta, en mycket gammal vän till mig bestämt sig för att fira sin födelsedag med att bjuda in åtta av sina äldsta vänner. Kriteriet var att man skulle ha känt Lotta i minst 20 år - och dessutom valde Lotta gästerna så att de flesta av oss inte kände varandra sedan tidigare trots att vi alla kände Lotta, vi var från olika delar av hennes liv. Så där satt vi vid ett kvadratiskt bord och undrade hur det skulle bli. Det blev fantastiskt. Vi skippade så snabbt artighetspratande och kom in på livets väsentliga frågor om kärlek, liv, död, vänskap. Plötsligt var klockan över midnatt och ingen ville bryta upp.Det är något alldeles speciellt när sådana ogarderade samtal uppstår, jag kände det som om alla så öppet gav skärvor av sina liv på ett ärligt sätt utan att släta över eller försköna. Vi var helt enkelt nio kvinnor som alla upplevt mycket av både sorg och kärlek i livet som nådde varandra. Det var en fin kväll och jag önskar att vi oftare skulle våga släppa garden och umgås på ett mer okonventionellt sätt.
/Jag lånade bilden från Leijas blogg)
Jag älskar den typen av möten, när det liksom klickar och man hamnar på samma våglängd. Det är så otroligt upplyftande!
SvaraRaderaSå trevligt det låter! Önskar jag fått vara med, men jag känner ju ingen av er :-)
SvaraRaderaSå fint fångat! Tack och kram, Lotta
SvaraRaderaUnderbara möten berikar våra liv!
SvaraRaderaI vår vansinniga värld är vänskapen så viktig. Vi finns där för varandra när tillvaron svajar, det är så fint.
SvaraRaderaHåller absolut med, väldigt trevligt och man känner mest att vi bara hann börja innan det var dags att gå hem (och då var det ändå sent).
SvaraRaderaJag som alltid brukar försvinna hem före midnatt ville bara sitta kvar och prata än mer, det är fint!
SvaraRaderaVad kan man säga om det faktum att det bara var kvinnor? Varför har en medelålders kvinna inga manliga vänner sedan 20 år, eller valdes de helt enkelt bort? Om någon av er andra gjort samma sak, hade någon man då blivit inbjuden? Hur hade det förändrat kvällen om det varit en man med? I så fall varför?
SvaraRaderaReflekterade ni under kvällen, eller du i efterhand, över dessa frågor?
Jocko, intressant fråga. Jag är helt säker på att Lotta har många manliga vänner, det här var helt enkelt ett speciellt slags nätverk. Jag hade inte heller bjudit någon av mina manliga vänner till en sådan middag, det var en utpräglat kvinnlig träff. Det var självklart för mig under kvällen, lika självklart som att det finns manliga vänner i allas våra nätverk. Det fanns faktiskt en man med, dock inte sittande vid bordet: Lottas man Charlie som lagade maten och serverade och hennes fine som som också hjälpte till med serveringen tillsammans med sina kompisar.
SvaraRaderaVi hade pratat med varandra på ett annat sätt om en man varit med, diskuterat andra frågor på andra sätt. I det ligger inte någon nedvärdering av män, det tror du väl inte? Det är bara annorlunda, precis, antar jag, som när män är bland bara män ibland på sina träffar.
Intressant tanke. Men vid närmare eftertanke så har jag inga manliga vänner som funnits så länge som till exempel Eva, alltså över 20 år. Mer än min egen sambo. Men senaste åren har jag två manliga vänner, Magnus och Dennis som jag inser betyder oerhört mycket. Och som jag verkligen vill vara rädd om. Jag frågar dem enormt mycket om goda råd och de är härligt säkra i sina svar. Så nästa gång blir en mix! Jag tror man ska varva. För det är också oslagbart härligt att bara träffa kvinnor.
SvaraRaderaVad härligt att du svarar Lotta!Vår träff ordnad av dig var verkligen oslagbart härlig, och vi kör ju inte med kvotering på fester, njuter av trevligt sällskap bara. Men det är intressant att fundera på skillnader mellan hur ens manliga och kvinnliga vänner talar och är i ens sällskap jämfört med alla tjejkompisarna. Jag skulle för övrigt vilja ha fler manliga vänner, killkompisar, det är inte så lätt att hitta men jag är glad för dem jag har!
SvaraRaderaSå trevligt det låter Eva! Jag har haft förmånen att arbeta med Lotta igen; nu på senare år. Vi hade ett seminarium ihop. Hon inspirerade mig. Och så tjusig hon är dessutom!
SvaraRaderaja Jenny, Lotta är både oerhört stilig och inspirerande!
SvaraRadera