Problemet är att det känns som om jag läst allting förut

40 minus av Pernilla Glaser har varit min kvällslektyr några kvällar. Jag dricker varm choklad och vill läsa något lätt. Men vad ska jag säga om boken? Den är så habilt och lättsamt skriven att den glider ur mina händer som en våt tvål. Jag känner igen situationer och människor - typ lyckad urban storstadsmänniska i trettioårsåldern med existentiella problem.  Några kvällars underhållning, jo visst. Välskrivna scener ur ett förhållande som krisar och gått i stå sedan det mesta av energin gått åt att försöka bli med barn. Jo, bra skildrat. Ångest på hotell när man åkt iväg för att ha en romantisk kväll och hitta tillbaka till varandra men inte lyckas. Vem känner inte igen sig i det.
Problemet är att jag läst det förut, känns det som. För mig leder den här boken ingenstans. En rad välskrivna scener med ett slut som för mig blir: Jasså? Det lätta blev nog för lätt.