När jag fyllt år i slutet av februari öppnas alltid en ny tid. Januari är en hemsk månad när jag alltid är otroligt pank efter julens överdåd. Lång, mörk, kall, pank. Sedan kommer februari som är kort och lyses upp av min födelsedag.
Igår träffades Annica och jag för att planera skrivande. Vi kom oförmodat in på ett helt annat spår än vi trott. Det var fantastiskt. det var om om våra hjärnor var ihopkopplade. Det sprakade i ledningen och små moln av idéer och fyrverkerier uppstod. Annica börjar på en tanke, jag fortsätter... jag blir så euforisk av detta. Annica är mera krass än jag: "Jo, jo det ska skrivas också", säger hon. Inte för inte kommer hon från Västerbotten :)
Men nu ska det skrivas. Sådana möten ger mig lust och det är viktigt. Sitta länge kan jag, man måste klistra fast sig på stolen för att få något skrivet, men det underlättar när man drabbats av lustinspiration! Sedan kommer det långa arbetet... Nu börjar det.
KUL!!!!!!!!!!!!!!!
SvaraRaderaboeuf
Javisst!Och vad bra man skulle skriva i Paris!
SvaraRaderaDu vet, västerbottningar är lakoniska, men tjuriga också! Får jag bara klaga lite så ska det nog gå bra.
SvaraRaderaKram
A
Låter underbart! Härligt att höra hur det fungerar när ni jobbar ihop.
SvaraRaderaJag började ett projekt med en annan författare, men han dog, så allt rann ut i sanden.
Tror de har kallt och regnigt i Paris. Bättre med snö då, eller?
Kramisar Kim
Du får klaga och jag kommer nog att sundsvallsstjura sådär litet sturskt:)
SvaraRaderaja det är kul att jobba ihop Kim! Paris har något som Stockholm saknar just nu: Ellen! Yngsta dottern.
Ja, just det, glömde din dotter i Paris.
SvaraRaderaKramisar Kim
Spraka lite högt och starkt. Det behöver jag för att få igång duktigheten... Vad kul att ni jobbar ihop igen. Hoppas på spännande nya böcker.
SvaraRaderaLjuset återvänder, hjärnan börjar spraka! Känns bra!
SvaraRadera