Jag gör det. Inte ofta men ibland.
söndag 14 mars 2010
Det är klart jag hör röster ibland - alla Johannaböckerna startar med att en uppfordrande röst säger något i mitt huvud
Jag hörde en rolig och ärlig intervju med Maja Lundgren i radio. Det är så härligt med Maja för hon svarar verkligen ogarderat och spontant även när hon märker tvekan hos intervjuaren som väntar sig de vanliga PK-svaren men får mer oförutsägbara svar. Nu talade de om att Maja hör röster och att de kanske påverkar hennes skrivande. Intervjuaren lät som om hon aldrig hört något så konstigt och Maja försökte tålmodigt förklara... men den intervjuande journalisten lät mer än tveksam och de där rösterna anfördes väl i den tidigare debatten också som ett exempel på att Maja nog är lite knäpp. Men vaddå? Röster, det är klart man kan höra röster. Som Maja sa - i tillståndet mellan dröm och vaka. Hör inte ni röster?
Jag gör det. Inte ofta men ibland.
Jag vaknade som i trance en morgon hos Mats och Boel på landet. Klockan fem på morgonen väcktes jag av en ilsken röst som sa: "Tror ni att ni kan packa ihop mig i en kartong och flytta omkring mig som ni vill..." Rösten var så uppfordrande att jag måste gå upp och skriva och jag skrev rakt ner i min almanacka, som om någon dikterade för mig, inledningsraderna till min fjärde bok om Johanna, Mellan två världar. Alla fyra Johanna-böckerna har kommit till så, den första i en dröm, de andra därför att jag hört Johannas uppfordrande röst. Jag tror inte jag är galen. Lika lite som Maja. Men jag hör röster. Gör ni?
Jag gör det. Inte ofta men ibland.
De där tankarna som får röst när man ska gå vidare. Tidigt på morgonen innan ljuset färgats blått kommer olika förslag till vad som ska göras, skrivas som en röst i huvudet. Då gäller det att skriva ner och spara.
SvaraRaderaGod morgon Eva! Jo visst! Tar man inte tag i tankarna rösten presenterar har de en tendens att förflyktigas när morgonljuset kommer - så absolut!
SvaraRaderaHej och god morgon denna vackra morgon i mars när våren står för dörren
SvaraRaderaVet itne hur jag hittade hit men jag blev glad när jag hittade en blogg med substans och läsvärt innehåll. Hit återkommer jag gärna
Ha en fin måndag
Emma
Hej Emma! Välkommen till min värld, vad roligt att du tittade in. Just den här morgonen känner jag mig fylld av livskraft :) - det är förunderligt vad det gör med humöret när solen skiner, det är som om den strålar kraft och lust att ta itu med saker rakt in i mig!
SvaraRaderaHa en fin vecka du med!
Klart jag hör röster!
SvaraRaderaIbland är det olika delar av jag själv som talar med mig ibland dyker just de man skriver om upp, eller sådana som vill att man ska skriva om dom, när man är inne i ett riktigt flow, när texten rullar som film i huvudet.
När jag vaknar efter mina starka drömmar på natten kan det också ta tid att landa här och nu, som efter en stark film när man går ut från biosalongen och inte riktigt vill möta verkligheten utan ännu är kvar i filmen.
Inget konstigt med det!
Jag vet ju alltid vilka som bara är röster, drömmar, fantasier ... Jag tror snarare att det är värre om man försöker mota undan sina sådana röster, är rädd för dem. Kanske är det snarare då de kan ta över (om det nu är nåt sånt en del är rädda för). Det är väl som med "ondska", att vi alla bär möjligheten till denna svarta sida i oss också och att vi bara kan undvika den så mycket som möjligt om vi ständigt inser att den finns. Att vi har många val och många möjligheter, inte minst att få höra lite kul och trevliga röster ibland, eller föra starka egna dialoger med personer som finns och har funnits även om de inte är närvarande. Nog så viktigt!
Nja, röster vet jag inte direkt, men det pratas väldigt mycket i huvudet på mig. Det är tankar som inte bokstavligen hörs, men som tänks. Men det är väl kanske samma sak egentligen, så jodå, här babblas det för fullt i skallen från morgon till kväll.
SvaraRaderaJag minns att jag under den ibland ganska vilda studenttiden kunde gå och lägga mig på min sovplats under ett köksbord hos någon och innan jag somnade kunde jag spela upp långa, detaljerade filmsekvenser i huvudet. Blandningen av alkohol i den lilla strimman mellan vakenhet och sömn är en annan värld.
SvaraRaderaAnnars hör jag röster på ungefär samma sätt som Matilda. Röster som öronen inte kan uppfatta, men det behövs ju inte heller.
Skrattade gott åt detta inlägg om röster. Det är röster som kommer när vi befinner oss mellan sömn och vakenhet. Det är då de bästa idéerna kommer, även hos mig!
SvaraRaderaKramisar Kim
Guldkorn! Med tanke på dina vilda drömmar så oroar jag mig nästan för dina röster!
SvaraRaderaMatilda! Trevligt att det går vilt till i din skalle också ibland.
Victor! Jag har nog - kanske tyvärr - växt ifrån detta vildare sätt att få kontakt med rösterna.
Kim - flickrösterna trängs i min skalle, vad ska man göra mer än lyda deras uppmaningar att skriva!
Ja nog snackas det ett och annat i mitt huvud också. Och skriver jag inte ner orden då är de borta. Tyvärr händer det alltför ofta.
SvaraRaderaEva, det är ett elände att orden så snabbt förflyktigas och blir till luft och intet om man inte fångar dem
SvaraRaderaJa, precis som drömmarna. Vips så är de borta om man inte fångar dem direkt.
SvaraRadera