Nu ska jag just laga en soppa från paradiset till gulliga vänner som kommer på middag. Men hela dagen har några saker skrivna av Horace Engdahl gnagt på min hjärna. Jag gillade hans bok Meterorer, men här framträder Horace i full frihet riktigt magsurt under rubriken "Reaktionära betraktelser". Ska de vara roliga? Finurliga? Ironiska? Jag förstår inte, jag tycker de är just småbittra och magsura. Två egenskper jag inte sätter så högt och inte förknippat med Horace. Läs själva i DN idag - jag länkar senare men hinner inte just nu.
Han ogillar bloggare väldigt mycket. Så om jag inte fattar hans djupa funderingar kanske det beror på att "bloggen är skrivandets återfall i adolescensen". Han jämför bloggarna med Montaigne som "inbjuder sina läsare att vara med när han ser sig själv i skriftens spegel." "Hos essäisten handlar det om att få syn på sig själv men hos bloggaren handlar det om att inte få syn på sig själv," hävdar herr Horace så okunnigt och pompöst och så där lite som "adolescenterna"på min gymnasietid brukade uttrycka sig när de ville framstå som klokare än de var.
Punkt 11 är ännu dummare, den börjar så här: "Man kan inte först onödiggöra mannen och sedan be honom komma till förhandling om hur vi skall ha det med kärleken" - ytterligare en bitter utsaga från en en man som onödiggör sig själv i mina ögon.
Nej, nu ska jag, Eva ägna mig åt en Paradissoppa. Jag säger bara det, bittra och magsura män borde jag inte ge min tankekraft och mina bloggfunderingar. Men jag undrar ändå: Varför? Horace.
Det var som om han skrev för sin Horaceblogg, den pompöses blogg. Skitförnäm och enkelspårig. Han har inte fattat att en blogg kan vara både och. Att skriva och att läsa bloggar är allt från virriga tonåringar som diskuterar vad de har på sig till poesi. Men magister Engdahl han ropar på verkshöjd och en licens för att vara garanterat utan humor. Lycka till säger jag till Horace skapa dig en egen blogg för att få en väg ut ur din skrivarlya.
SvaraRaderaJag har missat Horaces dn-essä, måste leta reda på den.
SvaraRaderaMen kan det vara nån slags reaktion på att Englund har börjat blogga i Akademiens namn?
För övrigt är det ju okunnigt in absurdum. Jag vet inte riktigt i vilken ände man skulle börja reda ut begreppen, men även om det finns gott om bloggare som bjuder in till samtal med andra i och med sitt bloggande (och vad i hela fridens namn skulle det vara för problem me det?), så är bloggosfären mer än nog fylld av folk som bloggar mer för sig själva än för andra. (Men okej, om de "ser sig själva", det kan man nog diskutera.)
Vixxtoria! det var Horaces von oben mentalitet att dra alla över en kam som irriterade mig, ja det var flera saker i hans "Reaktionära essä" som irriterade mig, och det kanske var hans mening att irritera, vad vet jag. Jag blev i alla fall besviken på tonen och tankarna i det han skrev!
SvaraRaderaEva Granne, det var verkligen Den Pompöses Blogg - så helt olika hans efterträdare Peter Englunds blogg.
Man behöver inte nödvändigtvis vara klok bara för att man kan behandla språket. Det borde finnas en svensk akademi man kan hamna i för att man är vis, och inte för att man är politiker, kändis, stilist m.m. /Liten Noirmoutierresenär
SvaraRaderaSatt just och letade efter HEs artikel. Jag läste den i pappersformat men önskade läsa om det på internet (för att den var så bra och träffsäker)
SvaraRaderaTill min besvikelse är allt jag kan finna sårade (kvinnliga) bloggare.
Men se man på käre anonym, då har Horace ett litet fan i alla fall :)
SvaraRadera