Min bror står just i sömmerskan This butik i Hoi An, han har just ätit en glass på Life resort som ligger intill. I min känsla förflyttar jag mig till Hoi An. Solen, de dammiga gatorna, kvinnorna i sina konhattar, trafiken, livet.... nu ska de nog fika på Moon snart, vattenmelondrinkar och kanske en bananpannkaka... jag är så glad för deras skull och kan inte vänta på att höra Erling 11 berätta sina intryck av Vienam för mig. Det blir en livslång kärlek när man åker dit. Ellen var 13 första gången hon följde med mig... och sen har hon varit tillbaka många gånger. När kommer jag dit nästa gång?
Din kärlek till Vietnam är så inspirerande. Du får alla som längtar till Sydostasien att vilja rusa iväg och köpa biljett. Helst nu. Jag tänker på Tri ich hans familj och hoppas på resor en annan månad.
SvaraRaderaOch jag hoppas att du kommer dit en dag!
SvaraRaderaVisst är det ett häftigt land. Jag längtar också tbx. (Du, hur har du fått sån fin blogg med blogger?)
SvaraRaderaMalin, visst är det konstigt hur man blir förälskad i vissa länder och ständigt längtar tillbaka? Så är det med mig och Vietnam!
SvaraRaderaVad glad jag är att du tycker mitt blogghem är fint. Tapeten hittade jag hos Backgroundfairy, resten får man knepa och knåpa med!