Vi fortsätter att leva vår dröm

Idéerna har studsat mellan oss idag på Emma-mötet. Det var riktigt kul. Jag saknar inte tidningen vi arbetade på tillsammans men oj vad jag saknar vårt dagliga samarbete. Jag vill ha ett gemensamt arbetsrum. Annica och Maria kanske inte inser det än - men det kommer vi att ha igen en dag. Vi satt i ett stort redaktionsrum. Mitt och Marias bord var översållat med papper, Annica hade inga pappershögar men väl ett oändligt antal Cola lightburkar. Vi bollade idéer mellan skrivborden, vi fikade i våra slitna skinnsoffor från IKEA - dom slängde nog den nye redaktören ut med allt annat vi stått för när vi strävade efter att göra en folklig folkbildande kulturtidskrift. Vi lyckades bra, vann bland annat pris för bästa medlemstidning ett år, det s k Publishingpriset. Framför allt hade vi så kul. Det är inte mycket man döljer för varandra när man sitter vid varsitt skrivbord i samma rum. Vi var med i varandras privata ups and downs. Man kunde gråta en hel dag över något sorgligt eller andra dagar skratta ihop.
Det var i den atmosfären vi också insåg att vi tillsammans kunde förverkliga drömmen om att skriva böcker. Om vi började tillsammans? Tänkte vi. Gjorde vi. Drömmen blev en sanndröm, kan vi konstatera många år efteråt. Och vi fortsätter att leva vår dröm.