Vi har inte ett trippvänligt klimat i våra vinterkängor - och hur skulle man kunna trippa i träskor

Igår rann det från stuprännorna, droppade från taken, det var solsken och blå himmel och jag tog på mig mina fina stövlar som jag lät göra i Vietnam i höstas men inte kunnat använda en enda gång. Men - jag gick ut på gatan vände och gick upp och tog på mig mina sköna svarta fårskinnsfodrade kängor med utfällbara dubbar som jag haft varje dag denna eviga vinter. Man får lära sig att verkligen sätta ner hela foten så dubbarna griper tag, för att inte halka omkring. Utanför favoritkaféet på Bondegatan stod en man igår och hackade loss tjocka isblock från trottoaren. Varvat med stora vattenpölar var det fortfarande stora blanka osandade issjok att ta sig över.
Det är inte att undra på att jag går som jag gör. Med ganska långa bestämda steg. Jag insåg inte riktigt vilken bestämd gång jag har förrän jag kom till Paris. Där såg jag att mina franska väninnor tog två steg när jag tog ett. De trippade fram och de vickade på höfterna på ett sätt ingen i Sundsvall gjorde. Jag lärde mig aldrig att trippa. det går inte att trippa i träskor för övrigt, det var vad jag hade på fötterna på den tiden.Vårt klimat är inte trippvänligt! Skulle vilja se den fransyska som skulle trippa i mina dubbkängor - sanningen är väl att de aldrig skulle ta på sig några sådana. Det är ganska skönt egentligen att trippandet inte slår igenom i Sverige, verkar obekvämt.
Läs mera skotankar hos Matilda här