Denna gång längtar jag mer efter Ellen än efter Paris - c´est la vie

Jag var sjutton år då jag kom till Paris första gången. Ulf, Christer, Olle och jag reste dit. Då hade jag längtat dit sedan jag var nio. Det var städernas stad för mig sedan min pappa var där och hemförde min vita klänning från Galeries La Fayette och berättade om den märkliga underbara staden. Jag bodde i ett litet rum på Cité Universitaire - så jag blev full i skratt när Ellen föreslog att vi skulle bo där. Cirkeln skulle slutas! Men nu lånar vi en lägenhet i stället nära Gare Du Nord.  En gång var Paris för mig drömmen om kärlek och romantik. Det var länge sedan. Denna gång längtar jag mer efter Ellen än efter Paris och tänker inte alls på kärlek och romantik. C´est la vie.