Okej. Nu har jag:
Gjort en ynka solhälsning,
Klistrat in bilder från Hanoi i mitt fotoalbum
Skrivit ett blogginlägg om Yvonne Hirdman
Sopat köksgolvet
Vattnat blommorna
Läst DN
Besvarat några mail
Putsat en silverljusstake,
Lagt in en tvätt
Och nu måste jag piska mig fram till köksbordet där sedan en vecka tillbaka alla mina kvitton för 2009 ligger. Bokföring. Förberedelse för deklaration. Hur kan någonting vara så fruktansvärt tråkigt. Jag har nog inte hittat rätt angreppsätt på deklarationseländet. Men jag jobbar på det. Idag ska alla mina papper bli färdiga, gå iväg med posten. Annars straffar jag mig med att inte få gå på rosévinprovning ikväll. Och det vore ju väldigt tråkigt. Hej så länge, nu släpar jag mig iväg. Hur gör ni?
Man ringer sin kompis mamma med gråten i halsen och hon gör alltihop. Hon visar sig sedan vara noggrannare än Skatteverket - ned till öret på valutaomvandlingarna - vilket naturligtvis är bra.
SvaraRaderaNär jag sedan äntligen trodde att jag kunde med nya datorprogrammet vi skulle föra in allting i tyckte hon det gick för långsamt och tog med sig allt och gick. Inte mig emot!!!
Men sedan blir det jag, själv.
I år har jag gjort det jag avskyr mest och det jag lovat mig att aldrig göra (mer): sparat allt till sista minuten.
SvaraRaderaJag har inte ens tagit fram mina kvitton till köksbordet än och dagarna är sprängfyllda.
Men nu har jag i alla fall ett köksbord och en lägenhet efter 5-6 veckors hantverksbelägring så nu så ...
Pestsaker blir ju inte bättre av att skjutas upp (därför jag brukar försöka göra undan tråkiga saker först o snabbt för att slippa deras betungande ok som hänger över mig och dränerar så hårt även om jag lurar mig med annat). MEN en fördel kan uppskjutandet ändå ha: man kan få massa andra tråkiga saker gjorda först, sådana som kanske inte skulle bli gjorda annars (som att putsa en silverljusstake kan tänka) för att de åtminstone är lite mindre betungande. Så när det mest betungande väl är gjort så lyser det ofta städat hemma också, och andra saker är fixade med. Det är ju inte så dumt! Eller hur?
Marie-Thérèse, letar efter en axel att gråta ut mot! Men jag har faktiskt värdens bästa revisor, hon måste ju bara få kvitton som är någorlunda rätt räknade och sorterade! Men det finns hopp!
SvaraRaderaGuldkorn. Nu är jag på rymmen igen. Men du har rätt i att det aldrig är så välstädat som när man just måste ta itu med något man avskyr att göra. Då förefaller allting annat så kul!
Samma desperata läge här, typ. Sista verifikationen för 2009 på väg till revisorn. Har bokat in sista helgen i april för att göra deklarationen. Ångesten stiger, men det brukar gå till slut ... "Du är en sådan som kan tugga dig igenom betong om du sätter den sidan till", säger min fru. Misstänker tyvärr att det är mindre sagt som beröm än kritik... ;)
SvaraRaderaMen Peter det är ju i alla fall en härlig egenskap i detta fall. Jag gav upp när min revisor gapskrattade - när jag försökt på egen hand - och sa: Eva, skriv du böcker så räknar jag!
SvaraRadera