Kerstin Thorvall, denna färgstarka författare, är död, berättar nyheterna. Jag tänkte på henne bara häromdagen, att det var länge sedan man hörde något från denna sköra men stridbara kvinna. Sist jag såg henne var på Dramaten på poesidagarna för flera år sedan och då såg hon väldigt trött och svag ut.Jag har faktiskt träffat henne under ett lyckligt år. Det var 1984 då Kerstin Thorvall fick det prestigefyllda Moa-stipendiet för bl a sin bok När man skjuter arbetare. Jag var hemma hos henne på Bellmansgatan och gjorde en intervju med henne. Jag har den inte kvar och minns mest min känsla av hennes lycka över den upprättelse som författare hon fick då. Göran Greider hade recenserat hennes roman i DN och han tyckte den var lysande. Hon var så otroligt lycklig över denna sena uppskattning i livet när hon skrev böckerna om sin egen barndom. Hon hade varit så oerhört kontroversiell efter sina utlämnande böcker om sex och kärlek och boken om hennes mamma, Det mest förbjudna.
Samtidigt var hon så skör och orolig och som jag upplevde det ensam. Hon var orolig inför prisutdelningen och ringde många gånger och frågade om allt. Sedan var hon naturligtvis jättefin på utdelningen och gav det intryck av kraft och humor som jag alltid fick när jag läste hennes böcker. Det kommer nog att stå mycket om henne nu i tidningarna, Modetecknerskan som blev en stor författare - och som innan dess var den som gav alla tonårsflickor tröst och stöd med sin femtiotalsbok med goda råd: Boken till dig
jag har också funderat över hur det var med Kerstin. Hade en period i höstas då jag läste flera av hennes böcker bl Hur man skjuter arbetare Jag har alltid beundrat henne och när man läst om hennes uppväxt så förtrår man ju vilken stark personlighet hon varit som ändå fick ett sån yrkesliv. Eva
SvaraRaderaMitt första litterära möte med Kerstin Thorwall var hennes kåserier i en tidning, jag inte minns namnet på, men jag minns hennes artiklar. En stark personlighet som stack ut och vågade stå för sina åsikter. Världen blir lite tommare utan hennes ord.
SvaraRaderaKerstin Thorvall är min dotters - 25 år - stora idol tack vare just Boken till dig. Man kan tro att den är gammaldags, men jag hittade den i någon auktionslåda eller liknande när Sara var liten, jag sparade den och gav den till henne när hon blev tonåring. Jag inbillade mig att den vore bra. Och så rätt jag fick. Hon vittnar i dag i vuxen ålder om att hon hade jättemycket stöd av den boken i sina vilsna tonår.
SvaraRaderaTänka sig!
Tack Marie-Thérèse!
SvaraRaderaTänka sig Maria. Mycket visdom fanns det där!
Kim, jag minns också mycket väl hennes kåserier och teckningar, nog var det i Damernas värld?
Eva, hon utsattes verkligen för på gränsen till trakasserier för vissa av sina böcker - så det var extra roligt med den upprättelse hon fick. En ros till Göran Greider som var den förste att verkligen hylla henne, vad jag vet.
Damernas Värld låter inte som en tidning jag har läst... Kan hon ha skrivit för Må Bra? Ja, i alla fall njöt jag mycket av hennes kåserier och även hennes böcker.
SvaraRaderaJag har följt KT i 50 år och blivit uppmuntrad och inspirerad av hennes oräddhet och rakt-på-sak-attityd. Nu läser jag överallt i bloggar om hur kvinnor i alla åldrar, precis som tre generationer kvinnor i min familj, haft KT som följeslagerska i sina liv. Vilket författarskap och vilken livsgärning!
SvaraRaderaKåserierna och senare kolumnerna var så vassa och orädda och samtidigt humoristiska, Kim. De borde finnas i en bok, Vem ger ut den?
SvaraRaderaYvonne, så fint du beskriver hennes betydelse, tror vi är många som delar dina tankar och saknar henne.
Boken till dig, där knöt hon ett band med alla. Det fanns kvar hela livet. Jag mötte KT när hon läste ur sina böcker på Kvinnobiblioteket i Luleå. All enerigi i den stora salen samlades i henne och hennes ord. Absolut tyst och sen stormande applåder.
SvaraRaderaPs. Vi måste vinna på Triss så att vi kan ge ut kåserierna.
SvaraRaderaJa Eva! Idag tar vi oss en lott.Vilka bokförläggare vi skulle kunna vara...
SvaraRadera