Om det är några ord som är inpräntade i min ryggrad så är det att man ska göra nytta. Tänkte på det när jag sa till mig själv efter att ha skrivit några brev och planerat lite: Ja nu har jag i alla fall gjort lite nytta idag!
Nytta är inte att strosa längs kanalen, det är knappt ens att läsa - det är mer nöje.
Hur har jag blivit såhär? Kanske man blir det med otroligt pliktmedvetna föräldrar, pappa var aldrig sjuk, arbetade alltid över och skrev dessutom kåserier på fritiden. Han dog i hjärtinfarkt säkert resultatet av en kärlkramp som han rökte och stressade sig till.
Mamma kunde inte ens när hon var närmare åttio sitta och se på teve på eftermiddagen utan att"göra lite nytta" - för det mesta var nyttan att hon stickade gosiga sockor och virkade vackra plädar.
Jag har fruktansvärt svårt att koppla av och göra ingenting och jag har ett patetiskt behov av att ursäkta mig om jag är lat=inte gör någon nytta. Är ni likadana? Och hur gör man för att lära sig lite sund och ack så nyttigt lättsinnig lättja, hur kopplar man av utan dåligt samvete?
Jag är också uppvuxen med vikten av att "göra nytta" men har sett så många slitna kroppar som inte alls mått bra av det.
SvaraRaderaJag är nog ganska bra på att inte hela tiden behöva göra något. Kroppen trivs med att bara vara ibland.
Kram!
Jag är nog lättjan själv tror jag! Har inga problem att bara sitta ner och göra inget, vilket i och för sig oftast innebär att skriva och det är ju inte att göra inget. Eller?
SvaraRaderaSka träna, Anneli!
SvaraRaderaJenny, när man skriver, då gör man verkligen nytta enligt min familjs defnition!
Oj, vad jag känner igen mig! Jag "ska bara" (göra lite nytta) hela tiden. Mina "ska bara" äter allt som oftast upp tiden då jag kunde tänkt mig bara göra ingenting, eller läsa... Å andra sidan, när jag sätter den sidan till så är jag rätt bra på att göra ingenting. Men det gnager samtidigt lite i bakhuvudet att disken på diskbänken borde in i skåpet, golvet dammsugas, tvätten vikas, rabatter fixas och så vidare. Men i slutändan intalar jag mig att mitt driv är bra för mig, för om jag bara satt på sofflocket och inte gjorde någon nytta, så hade jag inte upplevt eller uträttat något här i livet och mina upplevelser är jag oerhört tacksam och glad för!
SvaraRaderaHm, jag känner igen det där men har börjat tänka att jag behöver göra det där andra för att kunna göra nytta i längden. Har på tok för många perfekta kompisar som brännt ut sig. I ett Kaoshushåll finns det ingen som helst ände på all nytta man kan göra så jag skolkar, knycker åt mig tid här och där helt enkelt. Ofta blir jag dessutom effektivare när jag gjort lite onytta ;-)
SvaraRaderaMan gör väl som den pensionerade stinsen:
SvaraRaderaHan kunde inte riktigt hålla sig från stationen så där gick han och vankade och sade:
"Där kommer det ett tåg. Det skiter jag i. Där går det ett annat tåg. Det skiter jag också i."
Bejakar sitt ogörande, typ.
Jodå, jag känner också igen mig - mycket! Med hjälp av mindfulnessträning har det dock blivit bättre under senare år. I alla fall på det sättet att jag oftare lyckas njuta i stunden, och inte hela tiden tänker på (allt nyttigt) som jag ska eller borde göra om en stund, i morgon, nästa år och så vidare ...
SvaraRaderaHar ständigt dåligt samvete för allt jag inte hinner med att göra. Mina vänner kallar mig duracellkaninen, men själv tycker jag att jag är lat, eftersom jag aldrig hinner göra allt det där som "måste göras". Ändå tar jag mig tid att stanna upp i tankar och själ under mina hundpromenader, njuta av en blomma som slagit ut, att kattugglan flyger över mitt huvud (och skrämmer halvt slag på mig), att en ny sorts gäss har landat på åkern, tar mig tid att studera, lägga på minnet och hem och slå upp i fågelboken. Kanske gör mina promenader att jag inte stressar sönder mig själv, trots att jag tycker att jag aldrig räcker till och får dåligt samvete om jag bara sätter mig ned för att inte göra någonting. Är också uppväxt i en familj som alltid var i farten, från morgon till kväll, så jag tror att det där med att alltid vara så duktig och göra nytta ligger i generna, eller helt enkelt blivit en vanesak. Tack och lov för hundar och hundpromenader!
SvaraRaderaKramisar Kim
Dagens ord får bli att göra lite onytta, Jenny. det ska jag försöka ägna mig åt utan dåligt samvete!
SvaraRaderaBea, det är ju den ständiga kampen mellan att ha ett driv framåt, vilja utföra saker och uppleva än mer - och oförmågan att då dessemellan dra ner på tempot. Lagom betyder så olika för olika människor - men balans är väl det viktiga för en "doer" som du!
Cecilia! jag ska träna mig i att bejaka mitt ogörande :)
SvaraRaderaKim! Jag inser att det måste vara perfekt att ha hundar att gå ut med som du. Jag vet för övrigt ingen människa som är så aktiv som du, du slår alla rekord, men kanske är det hundarna och naturen som ger dig kraft, helt enkelt tvingar ut dig och därmed ger ro? Lycklig du för det, så fina hundar dessutom.
Peter, sedan jag började läsa om mindfulness och försöka praktisera de tankarna har allting blivit bättre. Jag älskar att läsa små stycken i Jon Kabat-Zinns bok och försöka tillämpa acceptans och närvaro i mitt liv just nu. Finns ingenting bättre än det.
Jon Kabat-Zinn är bra ... (Vilken bok läser du?) Och en minst lika stor favorit för mig är Thich Nhat Hanh, som varit med och grundat skapat den västerländska mindfulnesstraditionen sedan 70-talet, utifrån hans zenbuddhistiska perspektiv. På sätt och vis är han en större favorit, för han har väckt ett andligt intresse kring frågor om livet och döden som ger mig väldigt mycket. Och så skriver han så oändligt vackert ...
SvaraRaderaKänner igen det utrycket, är uppvuxen med det. Praktiserade orden ända fram till jag fick mina återkommande ryggskott. Jag kunde inget annat göra än att ligga i sängen, vissa gånger i några veckor. Höll på att stressa sönder första gångerna men sedan lärde jag mig - jag kunde inget göra. Detta tror jag har lett till min "onyttighet".
SvaraRaderaPeter, jag drabbades helt av Wherever you go there you are och såg så klart hur mycket tid jag ägnat åt att springa ifrån mig själv. jag har också Thich Nhat Hanhs bok men har inte läst den på samma sätt än.
SvaraRaderaInget ont som inte har något gott med sig med andra ord, Eva! Men hur är det nu - får du fortfarande ryggskott?
Nej nu var det längesen. Men efter alla sådana utvecklades en kronisk muskelinflammationssjukdom. Nu har jag ont mest jämt, överallt. Men jag är sällan sängliggande, bara lite "skev" för jämnan. Har lärt mig leva med det och det funkar om jag inte har för mycket omkring mig.
SvaraRaderaEva, ja förstår, det måste vara väldigt jobbigt att alltid ha ont. Inser att det inte kan vara lätt då med yoga till exempel som vi pratade om tidigare. Kram!
SvaraRaderaNej det funkar inte så bra. Tyvärr.
SvaraRaderaMånga gånger så är att göra nytta faktiskt något du tycker om och vill göra, det är något du prioriterar. Må hända känns det mer som ett jag-måste/borde-göromål men är nog egentligen ett jag-vill-göromål. Oavsett så känns det för det mesta tillfredställande att få gjort lite nytta och det kan ju inte vara fel. =)
SvaraRaderaAtt göra nytta är härligt och gott för välbefinnandet - bara man tillåter sig lite onytta allt emellanåt också, oss duktiga flickor emellan :)
SvaraRaderaJag har jobbat hårt i mina dar, men det var aldrig för att inte verka lat utan av nödvändighet. Vill man resa och ha kul går det åt pengar och då gäller det att jobba både vardag som helgdag.
SvaraRaderaMen nu, efter 20 år i landet som ser latheten som en livsstil och där man tävlar i att göra minst och att lata sig mest, så måste jag säga att jag finner problemet med skuldkänslor för lättja ytterligt skrattretande.
Vem är man duktig för? Universum? Gud? Naturen? Alla andra som ser en och värderar ens existens?
Jag har inga bra tips på hur man lär sig att bli lat, så jag föreslår att helt enkelt bara slå om. Stäng av Luther-knappen, kasta upp fötterna på närmsta bord, blunda, luta dig tillbaka och njut!