Mer om mig och skrivandet

tisdag 22 juni 2010

Högläsning vid eldens sken ger förr-i-tiden-känsla

Jag minns en vårkväll på ön för några år sedan. Huset var ostädat, lite kallt, vi var ute för att slänga grovsopor. Mina barn var med och bror John och hans Erling. Vi högg i och slängde gammalt skräp och eldade upp bråte i vår tunna och kände oss nyttiga. På kvällen eldade vi i öppna spisen så fukten försvann. John halade upp en bunt pappar ur väskan.
"Tänkte ni kunde lyssna på mina nyöversättningar av dikterna i nya utgåvan av Bilbo?" frågade han försynt.
Bilbo, den första magiska boken i Tolkiens värld, är en bok jag läste högt för barnen när de var små. Nu var vi vuxna alla, utom Erling.
John började läsa och en magi spred sig över rummet. Han hade tänkt läsa några av sina nyöversatta strofer, men han fick aldrig sluta läsa ur  "Hobbiten: eller bort och hem igen" som den heter i Erik Anderssons och John Swedenmarks fina nyöversättning. Kapitel efter kapitel läste han och det uppstod en underbar förr-i-tiden-känsla där vi satt i halvmörkret vid elden och lyssnade. En magisk kväll. Läs högt i sommar, det är något speciellt med en levande röst som läser.

10 kommentarer:

  1. Ja, det ska jag. Det är min absoluta favoritsysselsättning (så till den grad att jag fått svårare att läsa tyst för mig själv)
    Under långa vintern blir det läsning var kväll för min yngste (och ve den dag han inte vill längre) och på sommaren blir det för Mannen i båten.
    Och vad magiskt det låter ... att få höra John läsa en sådan nyöversättning (Bilbo är ju sååå bra) och vid en öppen eld med många lyssnare nära.
    Kan tänka mig många Miltonhögläsningsstunder också på ön framöver.

    SvaraRadera
  2. Vilken fin liten berättelse, Eva! Bilbo är också fin. Och John, han kan han!

    SvaraRadera
  3. Håller med dig Eva, det är något speciellt med högläsning! Kram Kim

    SvaraRadera
  4. Vilken härlig känsla. Du skriver så målande om denna fina högläsningsstund. Jag blir riktigt inspirerad...

    SvaraRadera
  5. Hej Eva! Trillade in på din sida under min spaceluff idag. Tänkte när jag läste på "kura skymning" som är en alltför underskattad sysselsättning!
    Allt gott till dig!
    Hälsar Marita.

    SvaraRadera
  6. Guldkorn, många lässtunder blir det med Milton! Hoppas du hinner löäsa mycket för mannen i sommar!

    Victor: Ja John den filuren är mångkunnig!

    SvaraRadera
  7. Kim och Monika: Brukar ni läsa er egna texter högt? Det blir så annorlunda då tycker jag, jag försöker alltid göra det för att höra om något klingar falskt

    SvaraRadera
  8. Hej Marita, vad kul att du tittade in! Kura skymning är verkligen en sysselsättning jag gillar!

    SvaraRadera
  9. Hej Eva, instämmer med att felen direkt hörs när jag läser min text högt. Därför försöker jag alltid läsa mina böcker högt innan de går till tryckeriet. kram Kim

    SvaraRadera
  10. Jo, Eva, jag läser också högt. Speciellt med Isvintern, den senaste, har jag använt högläsningen. Det blir en väldig skillnad mot att läsa tyst.

    SvaraRadera