Jag lever i Miltontid. Det är en tid utanför den vanliga tideräkningen. Vi är tre vuxna som är helt upptagna med att fascinerat följa hans minspel, tolka hans små ljud, notera hans framsteg. Just nu har han ätit sin första sked morotspuré. Vad sjutton bryr jag mig om ett prinsessbröllop då!
Precis, det gäller att ha perspektiv!
SvaraRaderaHade också ägnat mig åt barnbarnet än åt bröllopet. Men eftersom jag inte hade den möjligheten följde jag hela bröllopet. Längtar efter mina barnbarn... Ha det så mysigt med din familj! Kramisar Kim
SvaraRaderaPrecis, vad är väl en bal på slottet, eller hur det nu var? ;)
SvaraRaderaSå söt han är, lille Milton!
Som någon skrev till dig Annika: härliga sommarpromenader går inte i repris men det gör bröllopsinslagen.
SvaraRaderaKim, hoppas du snart träffar ditt barnbarn!
Jenny, ja så söt. Vill bara vara i hans omedelbara närhet och njuta av ljuvligheten!
Eva, jag vet precis hur Du känner! :)
SvaraRadera