Visst blir jag ibland både sentimental och nostalgisk

I morgon äter vi frukost på nyskruvad veranda. Energisk familj och vännerna Peter och Annica har skruvat klart det mesta. Inköp av lite mer virke återstår, sen så! Så i morgon: Sol, skin gärna över min ö, när vi sitter där med morgonkaffet och njuter av livet.
Jag sitter vid min nya skrivplats och tittar ut över grönskan. Det är fortfarande ljust och allt är så frodigt. Vresrosen börjar blomma och min rhododendron också,  så det lyser knallrosa fläckar i det gröna.
Jag känner mig lätt till sinnes, omgiven av fin familj. Det är lycka.
Visst saknar jag någon att älska, jag också, jag ser mina barns relationer och det är härligt men jag tillåter mig sällan att tänka på kärlek för egen del. Jag blir lite sentimental en del kvällar på landet och tänker på mannen som kom med sin båt över havet, under några somrar. Hans lilla båt tuffade hit och jag längtade efter honom.  Ivriga steg på verandan, en lätt knackning.
Men nu är det inte så. I stället är jag omgiven av mina kära barn och deras familjer och det är något underbart i sig. Ska livet ge mig mer kärlek så kommer den, det är jag säker på.