Jag har hamnat i en annorlunda värld. Förstår det när jag ser att det finns musfällor på ICA till exempel. Eller när brorsan säger : Jo, det gick en björn genom byn i vintras. Peter har en jättehund, en Newfoundland, men han hävdar att hunden kommer att gömma sig bakom honom om björnen kommer. Oj, där tappade jag lusten till skogspromenad idag!
Vi skulle hälsa på hos en vän i morse, hon var inte hemma men dörren var olåst så det var bara att kliva rätt in, hundarna fanns där förstås. Likadant hos en annan vän igår: Hon är inte hemma, sa brorsan, det är låst. Jo låst var det, men nycklarna satt i dörren.
Så var det hemma i Sundsvall när jag växte upp. Ingen låste ytterdörren, inte låste vi dörren i sommarhuset på Alnön.
Nu i Stockholm är det senaste bland inbrottstjuvarna, varnar polisen, att de går runt och känner på dörrarna, är det olåst slinker de in och tar...så lås! säger polisen. Det gör jag. Stänger balkongdörren på natten också. Men visst är det trist att behöva tänka så hela tiden?
Livet vore mycket enklare om man inte behövde ta hänsyn till andras kleptomani hela tiden. Att man aldrig ska kunna lita på andra det är ju konstigt att man tom skall vara rädd för vad grannen skall hitta på tex.
SvaraRaderaNu får jag en hemsk flashback till för ett par veckor sedan då jag "bröt mig in" i min mammas hus... Med nyckel. Larmet höll på att pulverisera mig. Hugaligen. Så är det numera på landsbygden; kanske tjuvarna flyttat till storstan! :)
SvaraRaderaDet är en tråkig utveckling men inte heller vi lämnar vår ytterdörr i stan olåst, aldrig någonsin, trots att även porten är låst. I stugan låser vi när vi inte är inne ty jag lever efter devisen att tillfället gör tjuven.
SvaraRaderaAck ljuva 1940- och 1950-tal! Inte heller vi eller några andra i Juniskär låste ytterdörren. Och aldrig fick vi något stulet.
SvaraRaderaEn enda gång ledde det här med den ständigt öppna ytterdörren till något oväntat: En gång hittade min pappa, när han gick upp en tidig morgon, en okänd man sittande på en stol i köket. Men han var full eller sinnesförvirrad och gick genast, när pappa sa att han nog hade gått fel.
Så tänker även jag, Annika, och låser om jag så bara ska ner i tvättstugan.
SvaraRaderaEnn, ljuva tid, på Sallyhillsvägen var det heller ingen spm låste!
Maia-Thérèse - jag skulle också bli förlamad om larmet gick!
SvaraRaderaCamilla, visst är det en tråkig utveckling. Jag minns med nostalgi den ljuva tiden då man bara klev in! Och vi tänkte inte ens tanken att några tjuvar skulle hälsa på.
När jag bodde på landet i Bergslagen, sa vi: "I stan tar dom ur nyckeln och låser bilen, så ingen ska ta den. Här lämnar vi nyckeln i bilen ifall någon behöver den."
SvaraRadera