Stämningen i hemmet är ganska nervös. Ellen åker iväg till sin T i Sydney på måndag, första besöket i hans land så det är pirrigt. Vi har flyttat in till stan och jag känner att det är så många planer och beslut som drar i mig. Kanske det är därför jag hostar så fort jag rör mig? Kroppen meddelar att det är meningen att jag ska ta det lugnt, den manar till eftertanke och stillhet, två begrepp som inte är riktigt jag hur jag än försöker. Så jag startar projekt, blir matt och sjunker ner i kuddarna igen. Nu vill jag verkligen bli frisk!
En rolig sak har jag hittat på i alla fall, mer om det senare idag!
Ställföreträdande resfeber. Så känns det för mig när någon familjemedlem far bort.
SvaraRaderaOch visst är det otroligt irriterande att inte kunna göra vad man vill. Bara vara trött och låst inomhus.
Då blir man glad när man som jag får en förfrågan från Sara i Offerdal. Tack Eva.
Eva! Tack. Ställföreträdande resfeber - så bra uttryckt, nu har jag en benämning på mitt konstiga tillstånd av oro och stress. Som förstås förstärks av att jag är hostande som en Kameliadam.
SvaraRaderaJa Sara i Offerdal är en bra person:)
Aha, är det det som jag också har? Med tillägget att det är jag som ska skjutsa ...
SvaraRaderaLåter som en ihållande förkylning du dras med. Så det är uppbrottsstämning hos dig också. Hösten är vacker men också så vemodig. Krya nu på dig!
SvaraRaderaHösten kan vara uppiggande och igångstartande, men då måste man ha kraft till det. Och det är alltid vemodigt att lämna sommaren bakom sig.
SvaraRadera