Författandets mirakel när jag både sitter i min såpbubbla och samtidigt lyckas beskriva känslan

"Du är lite frånvarande?" sa Ellen vid morgonpromenaden. Jag var det, eller både och kanske? Jag njöt av vår promenad längs kajkanten men tankarna flög också till en liten by vid en sjö i norr där jag är i mina tankar. Annica skrev  i morse: "Splittrande att vara i tre världar samtidigt". I en av hennes världar är också jag. Det är splittrande men det är också ett privilegium. Det är väl en av anledningarna till att jag älskar att göra just det jag gör, skriva böcker. Just denna möjlighet, ja detta privilegium, att få tillåtelese att flytta in i andra hus, i andra människor. Att fritt få fantisera. jag älskar det.
Sedan är det såklart bara en av författandets sidor, men just nu glömmer jag den mer mödosamma när man klistrad vid sin stol inte når in i den där såpbubblevärlden man har så nära. När jag ska fånga stämningen spricker bubblan, ofta. Då får jag blåsa nya och nya och rätt som det är så inträffar miraklet, Jag både sitter  i bubblan och kan beskriva känslan.