Ska jag skylla allt på Don Draper?

Perfekt morgon, men jag var håglös, tog en promenad till Nytorget och i solen där satt två gamla kompisar, ja den ene var min exman. De var på rymmen från jobb och ansvar så jag slog mig ner. Vi satt där i solen och drack två latte var. Sen var det dags att promenera hem. Jag hade mina nya joggingdojor med hål där luften cirkulerar i synnerhet när det blåser, en härlig känsla.
Väl hemma åt jag en nyttig morotssoppa och sen skulle jag läsa tidningen. Och sen skriva var det tänkt. Jag vaknade två timmar senare med tidningen som täcke. Såhär lat kan ju inte vara. Jag sov mitt på blanka dagen - precis som min pappa alltid gjorde som jag berättat om någon gång. Men det är mer tillåtet i min stränga värld att sova på lunchen när man varit på jobbet än att sova på lunchen, och mycket mer än det, när man bara promenerat till trevliga lattefiket och hem.
Är jag demoraliserad? Är jag sjukt lat? Eller är jag fortfarande konvalescent med behov av återhämtning. Jag väljer att se att det sista alternativet är det som gäller.

Det kan ju ändå inte bero på att jag till sent såg tre avsnitt på raken av nyaste säsongen av Mad Men? 

Ska jag skylla allt på Don Draper?