Jag vaknade med ett pirr och insåg att det bara är en vecka kvar innan jag åker till Vietnam. En enda vecka. Sedan drar vi iväg. Just nu är jag lite extrapirrig eftersom vi inte fått program än - men det ordnar sig.
För några år sedan hade jag varit helstressad över en sådan sak - men på ett skönt sätt känns det nu mera som om jag tar dagen som den kommer. Det är befriande för ett fd kontrolfreak som oroade sig för mycket tidigare. Nu vet jag att det är ganska lönlöst, det är ändå aldrig det man oroar sig mest för som drabbar en. Kanske något annat, men det kan jag för det mesta ändå inte påverka.
Sol i Hanoi, varmt. I Hoi An regnar det hela tiden nu.
Snart åker jag.
Häftigt... Kram
SvaraRaderaUnderbart Eva! Hur länge blir ni borta?
SvaraRaderaJag längtar dit, Jenny!
SvaraRaderaBara två veckor denna gång, Eva
Det passar väl bra med ett så buddhistiskt förhållningssätt inför en resa till zenbuddhismens Vietnam. ;)
SvaraRaderaPeter, den kommentaren kändes riktigt bra! Tack :)
SvaraRaderaDet är aldrig för sent att lugna ner sig, men inte det lättaste. Jag har som mål att sluta få resfeber ett mål som ligger långt borta.
SvaraRaderaVad skönt att du kan njuta av att du ska resa iväg. Du har så rätt att man alltid oroar sig för fel saker. Så varför oroa sig? Det är en fråga som du har lyckats svara på.