Vi delade frukostbord i morse, jag och E och ett par från Örnsköldsvik. Först var det ingen av oss som sa något. Vi uppförde oss som om vi inte satt vid ett gemensamt bord, men sen lossnade isen och vi hade det trevligt. Vi pratade just om sådana saker - hur svårt det är ibland med kontakter. Hur vi i t ex hissar låtsas som om de andra inte finns. Jag mindes vännen K, gift med en kille från Australien. En dag på Konsum såg hon några bekanta som hon bara inte orkade prata med så hon dök iväg in mellan hyllorna och drog mannen med sig. Han fattade ingenting. Hennes uppförande var otänkbart i Australien, menade han. "Det är ju bara att säga hej! Vad är det som är grejen?" undrade han.
Ja, vad är det som är grejen? Jag har också sett grannar kasta sig in mellan hyllorna för att slippa hälsa och jag har också själv gjort likadant ibland, bara inte orkat. Inte vet jag om det är speciellt svenskt, mera mänskligt snarare. Eller?
Men jag är glad över att vi bröt isen vid frukostbordet i morse!
Vad intressant! Är det typiskt svenskt? Kan det ha med jantelagen att göra, att den där "lagen" gör att det krävs att man är på ett visst humör - på "rätt" humör - för att orka spela med liksom? Att hålla fasad. En tanke bara!
SvaraRaderaHoppas ni har det bra på lyxhotellet för övrigt.
Ibland är det bara det "lilla" som behövs. Att isen blir bruten. Sedan är det hur trevligt som helst. Att det skall vara så svårt?
SvaraRaderaJa så sunt tänkt av killen från Australien: det är bara att säga hej. Att vi krånglar till det så vi blir otrevliga istället helt i onödan. Och misstänker starkt att det är väldigt svenskt, tyvärr! Ha det fortsatt trevligt:-)
SvaraRaderaJag sitter här och ler. Jag tror också att detta beteende att gömma sig för bekanta är blyg-svenskt. Vid en släktträff berättade halva gänget om olika pinsamma moment när de försökt undvika grannar, kollegor och före detta klasskamrater.
SvaraRaderaVilken tur att ni hittade så trevliga bordskamrater. Hoppas att trappan och Knaust lever upp till er dröm.
Om jag gömt mig? Ja, när barnen var små och jag inte ville diskutera blöjsorter och vällingpulver betedde jag mig också så.
Jenny, jag känner i alla fall igen det där med att inte orka ibland, inte orka sätta på sig ett glatt ansikte!
SvaraRaderaEva Granne, jag har haft härliga dagar på hotellet och i Sundsvall. Kul att hör att jag inte är ensam om att känna igen pinsamma undvikande-beteenden:)
Monica och Monika! Det är så härligt att övervinna hinder och se hur trevligt det då blir. Föhoppningsvis lär man sig för varje gång man säger ett trevligt hej att allt blir så mycket roligare!