Hej då Sundsvall, nu åker jag min väg igen, vi ses när snön smält

Kära fina hemstad som jag bär i mitt hjärta. Nu har jag hälsat på. Ellen var med, båda brorsorna och tre brorsbarn och en svägerska. Jag gillar min släkt. Igår firade vi brorsans rilis, som John numera stavar begivelsen som benämns release eller boksläpp. Härligt!
Idag var vi på kyrkogården där mina kära döda ligger. Mammas och pappas grav fick blommor och ljus, likaså gamle morfar Emil och mormor Elins grav. De ligger där i frid. Farmor och farfar Jenny och Axel hade sina gravar där också, faster Elsa och farbror John likaså. Men kära faster Berta bestämde att när hon dog skulle deras gravar inte finnas kvar, för vem skulle sköta dem? En dag när vi kom till deras gravar fanns de inte där - det var sorgligt. Men i mitt hjärta finns de, alla fyra.
Och Peter berättade att farbror John, som hade en mäktig sångröst, varje år var inbjuden att sjunga in det nya året på Knaust trappa på nyårsafton. 
 Erling brorson besteg den gigantiska snöhögen utanför Knaust, överallt längs Storgatan låg dessa otroliga snöhögar. När snön smält kommer jag tillbaka.