Jag läser alltid Jennys blogg och minns hur småbarnsåren var. Kaotiska och underbara.
Jag ska skicka utmärkelsen vidare till tre personer och berätta tre saker om mig. Här är något om mig:
1. Jag har länge känt mig livrädd för en massa saker även om omgivningen inte trott det. Nu när jag erkänner mina rädslor så blir jag paradoxalt nog av med en del av dem. Är inte det uppiggande? Var dig själv, erkänn dina svagheter och vips känns det bättre. Jag var inte ens flygrädd på senaste resan.
2. Mina föräldrar må vara döda sen länge men jag samtalar intensivt med dem hela tiden. De påminner mig om mina rötter, sågverken längs Norrlandskusten.
3. Min stora kärlek i livet är mina barn och nu mitt barnbarn, en evig och underbar kärlek som inget kan konkurrera med.
Jag skickar utmärkelsen vidare till:
Carina på Pocolococreativo, en blogg jag älskar att läsa, klok, vacker, galet humoristisk med alldeles ljuvliga bilder.
Sofie Bager-Charleson som skriver så kloka inlägg, jag önskar bara att hon skrev oftare.
Monika Häägg som skriver härliga ungdomsböcker och är så flitig att läsa även andras ungdomsböcker och kärleksfullt tipsa om dem i sin fina blogg.
Åh, tack Eva -du kan inte ana vad glad jag blir!! Din blogg är den som jag alltid läser, även under mina bloggpauser. Du har pulsen på Kultur-Sverige och kan blanda rafflande journalistik med varma, kärleksfulla vardagsbeskrivningar. Härligast av allt är kanske din ärlighet och uppriktighet -allt kommer från hjärtat:) Tack & Kram
SvaraRaderaTack söta Eva!
SvaraRaderaFast humoristisk stämmer nog inte, det är bara verkligheten som den är här!
Tack Eva! Jag skall försöka förvalta detta väl och skicka den vidare till någon som jag beundrar.
SvaraRaderavisst är det skönt att bli av med rädslor
SvaraRaderaSofie, du vet att dina inlägg alltid är guldkorn!
SvaraRaderaCarina, du kommer att skildra den absurda tillvaron i Sverige med samma humor, gäller liksom att ha din förmåga att se och förmedla :)
Kram Monika!
Hannele, tänk vad onödigt att öda tid i sitt korta liv på att vara rädd - ändå är det ibland så svårt att bli kvitt sina rädslor