Jag övar mig i den viktiga förmågan att känna lycka över att vara just där jag är

Ibland när jag far runt i världen med mina väskor, flyger länge, bär tungt bagage, klättrar uppför långa flygplanstrappor och "strapatsar" mig en aning och blir trött en aning, så hör jag i huvudet mammas röst: "Gamla människan, sluta flänga omkring, ta det lite lugnt i stället!"
Rätt som det är kanske livet talar om för mig att jag ska ta det lite lugnt som hon tyckte i sitt liv som var så olikt mitt. Jag känner en lättnad varje gång jag landat och allt gått bra. Ibland svindlade det när jag gick omkring ensam i Hoi An och jag tänkte: Men om något händer....? 
Men jag vet att det är gamla ensamhetsrädslor och osäkerhet som försöker ta plats i mig och kan för det mesta hantera det och känna lycka över att vara där jag just är. Ändå är jag så lättad-glad varje gång jag landat  hel och välbehållen, då tänker jag: Inte ska jag väl utsätta mig för det här en gång till...?

Sen tar det en dag eller två och jag, gamla människan, börjar planera nästa resa. Förlåt mamma, jag vet vad du skulle ha tyckt, men egentligen tror jag du tänkte att det var lite spännande också, att din dotter "flängde" omkring i världen.