Mer om mig och skrivandet
▼
onsdag 12 januari 2011
Att det ska vara så svårt att göra det man mår så bra av - träna till exempel
Det är väl märkligt att det ska vara så svårt att göra det man mår så bra av. Det tänker jag sedan Ellen nästan släpat mig till gymmet efter en pinsamt lång bortovaro. Jag hittade minst tre anledningar att inte gå men Ellen var obeveklig. Och vad skönt det kändes sen att ställa sig på löpbandet och sakta rassla igång. Det kändes faktiskt, efter en kvart, som om mina idéer och min lust frusit ihop till små iskristaller som nu fick värmetillförsel och lossnade, smälte och omvandlades till idéer igen. Jag kände mig glad och fick lust att göra saker igen. Skriva. Kom hem med huvudet fullt av infall och gladare på länge. Det är ju såhär varje gång jag lägger av med träning. Jag blir lat och håglös av det. Ändå är det så infernaliskt svårt att komma igång.
Det där är en universell sjuka. Du har säkert hört talas om The Happiness Project och Gretchen Rubin - förfärligt amerikanskt på sitt vis men med en del konstruktiva idéer. Till exempel om sådant man har svårt att hålla igång med. Till exempel skrivande och träning. Gör det Varje Dag, är hennes enkla devis. Utan att känna efter så förbaskat. Eller tänka för den delen...
SvaraRaderaCruella, det är precis vad Ellen säger till motsträviga mig: Tänk inte så förbaskat mamma, känn inte efter heller, bara gå iväg!
SvaraRaderaÅh, vad jag känner igen mig! På lördag är det dags för mig att sätta igång - igen...
SvaraRaderaSå sant så sant, det finns ett motstånd men som ni säger: bara gör! Och vad skönt det är, motion är oslagbart! Och bra i alla fall, nu är du igång redan i januari:-) och jag med.
SvaraRaderaJag är så glad att jag har en träningskompis. Vi inser båda två att utan att den andre gick så skulle vi ha svårt att ta oss iväg. Men nu blir det som att man blir ansvarig på nåt sätt. Man måste förklara sig om man skulle få förhinder, och "ids inte" duger inte.
SvaraRaderaSådär gör jag på förmiddagen. Bara gå!, säger jag till mig själv och går ut på en promenad. Tänker inte, bara gör.
SvaraRaderahärligt mamma! vi får gå ihop! puss
SvaraRaderaFörstår precis. Det är tufft att komma igång, men sedan får man mer energi och skrividéer. Ändå är man snart tillbaka i lättjan och håglösheten. Vi får peppa varann.
SvaraRaderaDen besatta! Det kommer att kännas bra, det vet vi ju :) efteråt i alla fall...
SvaraRaderaHeja Monica... vi får köra peppning på bloggen!
Cecilia, utan träningskompis förfaller jag totalt!
Eva, jag brukar också ge mig själv en sådan order, men ibland lyder jag inte!
SvaraRaderaElin, jag äntligen ska du lyckas få med mig! Måste träna hur ska jag annars orka lyfta Milton!?
Victor, vi måste ju träna för att kunna äta goda bloggmiddagar!
Kan väl erkänna att jag inte heller lyder alla gånger :)
SvaraRaderaOj, nu är det visst nästan bara jag som ännu inte lyckats komma igång efter jullovet. Det är uppenbart att man behöver ta sig i kragen! Du har ju alldeles rätt ... man mår så mycket bättre när man rör på sig. Nu finns ingen återvändo -tack för puffen!
SvaraRaderaKänner igen mig Eva! Jag och kära syster kom igång igår och jag har till och med tagit hjälp av en coach för att hålla fast vid träningen som jag så väl behöver.
SvaraRaderaLathet och bekvämlighet är vad det handlar om. Vi får ta och peppa varandra på våra bloggar! :)
Ja, det är verkligen svårt att få en rutin på träning, det tar emot, varje gång. Trots allt bra man vet det gör. Det är obegripligt att det ska vara så svårt.
SvaraRaderaDet är lätt att slippa men känslan av att göra något bra ger både kraft och endorfiner.
SvaraRadera