I min almanacka har jag nu satt ett streck över måndagar. Då bokar jag ingenting, inga möten, ingenting annat. Det är Miltons dag. Han kommer hit och är med mig hela dagen när hans föräldrar arbetar och pluggar.
Det känns fantastiskt. Jag längtar så tills snön smälter och vi kan ta långa promenader. Jag blir aldrig en pulkafarmor. Däremot har Milton nu en egen bokhylla hos mig och jag har gått med i Barnens Bokklubb igen. Det var länge sen. Jag ska inte sitta vid datorn heller utan vara närvarande. Men just nu sover den lille snutten. Så här ser han ut då.
Så underbart med en Miltondag i veckan!
SvaraRaderaVisst är det underbart, Eva! Och jag tänker njuta av det!
SvaraRaderaMen så härligt! Och att du har gått med i Barnens Bokklubb! Det ger välbehagsrysningar!
SvaraRaderaJag vet Carina! Värsta nostalgitrippen!
SvaraRaderaVilken lycka att få ro om Milton en hel dag. Njut! Kram Kim
SvaraRaderaVad glada föräldrarna kan vara med ett sådant stöd! Det är väl alla föräldrars dröm att veta att ens barn är i riktigt goda händer när man måste gå till jobbet!
SvaraRaderaDet låter helt underbart! Hoppas att du får njuta riktigt mycket av dina måndagar med Milton. :)
SvaraRaderaKim, det är verkligen lycka!
SvaraRaderaAnneli, jag kommer att njuta - och tänk bara när våren kommer
Sofie, jag är glad att kunna ta tid för att finnas till. Miltons fastrar bor ju också här nu, båda två - den lille mannen är högt älskad!
Åh, vad härligt Eva! Vad jag önskar att jag hade den möjligheten med mina barnbarn! Men de vi får njuta av varandra på helgerna istället! :)
SvaraRadera