Konstig dag. Jag vaknade i morse och var så svag, bara matt och svag. Sedan har jag inte orkat någonting. Jag har bara legat i min säng, sovit eller stirrat i taket och inte ens kunnat läsa. Inte äta. Bara vatten och äpple. "Jag känner mig som en kokt spagetti", sa Ellen när hon var liten och sjuk. Så känner jag mig idag, en blek överkokt spagetti utan kraft. Nu har jag mobiliserat en gnutta energi för att flytta över till soffan
Men hugaligen! Det var inte kul! Krya på dig snabbt, lyssna på kroppen...
SvaraRaderaMan kan känna sig sådär ibland. Kanske är det kroppen som säger att man behöver varva ner lite. Kroppen är smart :)
SvaraRaderaHa de´!
Jag tror verkligen du har rätt Mia! Jag pressar den stackars kroppen och idag gick den i strejk. Tack för dina rara ord!
SvaraRaderaMaria-Thérèse, tack! Jag som var så pigg och glad igår! Hugaligen som sagt
Ja som du satsade i går! Kanske inte så konstigt att kroppen tog ledigt idag.
SvaraRaderaJag ordinerar soffa och praliner. Ha de!
Englundskan, i soffan finns jag nu. Men var är pralinerna???
SvaraRaderaVilken härlig liknelse från Ellen!
SvaraRaderaLigg nu kvar i soffan och krya på Dig ordentligt!
Skickar en kram!
Precis så där kände jag igår Eva. Det hade varit så hektiskt och så var delmålet klart och jag låg bara i soffan helt obegripligt slut. Men så idag, full fart igen hela dagen. Om man kan ska man absolut bara vila sådana dagar.
SvaraRaderaJag med! Var tvungen att jobba lite men borde ha legat stilla på sängen. De andra är på musikal och restaurant ikväll, jag är en spagetti på hotellrummet. Men jag skyller på att vi enligt Mayakalendern går in i en helt ny period nu natt:
SvaraRaderahttp://www.gita.ma/blog/plugin/en-ny-tzolikinrunda-i-mayakalendern-borjar-i-natt/
Har ingen aning om vad detta är, men tänker att så kan det kanske vara. Eller så är det p g a allt som händer i Egypten ikväll.
Yoga igår i tufft tempo. Den kloka instruktören kom fram till mig - som tyckte att jag hängde med riktigt bra - och sade: din kropp längtar efter barnets position, eller hur?
SvaraRaderaJag nickade och lade mig ner. Både yogainstruktören och min kropp hade bättre koll än jag själv på vad jag behövde. Sens moral: lyssna på kroppen!
Tack Pia, en kram behövs!
SvaraRaderaJane, skönt att höra att jag inte är ensam om att däcka ihop. Det var hemskt, det tog fem timmar innan jag orkade stiga upp och släcka lampan som sken rakt in i mina ögon.
Karin, filmen kanske tvingade våra kroppar att tänka på vad som är viktigt och "pausa" en stund. Jag trodde det var nybörjaryoga:)
SvaraRaderaJohanna, jag läste din status på facebook och tänkte just att du verkar känna som jag idag.
Mysigt det låter med London!
Mannen har legat som en slips stackarn. Det är något som går och jag tror verkligen att man bara ska vila sig i form igen. Tids nog kommer orken tillbaka och då... Kram
SvaraRaderaHmmm - jodå, det VAR nybörjaryoga...
SvaraRaderaJenny, det uttrycket knycker jag: ligga som en slips:)
SvaraRaderaOkej Karin, tur alltså att jag inte gick med!